100 genombra skivor: #3 Neil Young - Harvest

1972 hade Neil Young ett antal låtar som han spelade in med viss hjälp av gamla bandmedlemmar från Crosby, Stills Nash & Young, Linda Ronstadt och London Synphony Orchestra. Resultatet blev fullträffen "Harvest" som huserar låtar som "Heart Of Gold", "Old Man", "Alabama". Egentligen skulle jag kunna räkna upp alla för albumet är en gedigen historia från början till slut och visar Young i en av sin allra bästa stunder.

Dödsmetallslogo

Bilden talar för sig själv så för att fylla ut så får jag klistra in refrängen till Bloodbaths låt "Eaten".

Carve me up, slice me apart

Suck my guts and lick my heart

Chop me up, I like to be hurt

Drink my marrow and blood for dessert

EATEN...

My one desire, my only wish is to be-

EATEN...

The longer I live the more I'm dying to feel the pain

EATEN...

I would do anything to be-

EATEN...
My one desire, my only wish is to be-

EATEN...

100 genombra skivor: #2 Änglagård - Hybris

Den här skivan tilltalar med största sannolikhet inte de stora massorna. De stora massorna har med största sannolikhet inte ens hört den. Men jag, som gillar progressiv rock, kan inte annat än att hylla Änglagårds debut "Hybris" (1992) som ett mästerverk. Inte en ton känns fel, det enda som man kan klaga på att skivan känns för kort, men frågan är om man gillat den lika mycket med flera låtar?
Jag har skrivit om "Hybris" förut på bloggen så för ett mer utförligt inlägg kan ni klicka er dit.

100 genombra skivor: #1 Led Zeppelin - IV

Ja, jag vet att Led Zeppelins fjärde album egentligen inte heter "IV" men å andra sidan är det så inarbetat namn att alla vet vad jag menar.

Vän av ordning kanske kan hävda att "Stairway To Heaven" är oerhört uttjatad men lyssnar man förutsättningslöst på låten så är den faktiskt ett mästerverk som börjar lugnt och slutar med ett bombastiskt crescendo. Plattan bjuder även på fler klassiker i form av "Black Dog" och "Rock And Roll" som är så klassikt Zeppelin som det bara kan bli. Lugnare låtar som "The Battle Of Evermore" och "Going To California" passar perfekt in i den mix som är Led Zeppelins fjärde, genombra, skiva.

First Aid Kit - Emmylou

Såg att First Aid Kit släppt sin andra video från skivan "The Lion's Roar". Det är låten "Emmylou" som gruppen valt som andra singel och frågar du mig så är det rätt val. Kanske min favoritlåt på skivan tillsammans med titellåten. Troligen dyker det upp en recension av albumet inom en snar framtid.

100 genombra skivor

För ett tag sedan pratade jag med en tjej som bara kom på en skiva där hon tyckte att alla låtar var bra (tror det var någon med Michael Jackson). Jag sa att då kan inte hon ha lyssnat på tillräckligt många skivor och att jag borde kunna räkna upp 100 skivor som jag tycker är genombra. Jag har funderat på detta ett tag och kommit på att det är ett perfekt projekt till bloggen, så när ni minst anar det så kommer jag att börja lista 100 skivor som är bra från början till slut. Jag skriver även några rader om varje skiva.
Ett album behöver ju inte vara fyllt med hits för att det ska bli en toppskiva. Lika mycket beror på hur låtarna passar tillsammans som en enhet.

Med största sannolikhet kommer några grupper att dyka upp flera gånger, ni kan redan nu börja gissa vilka.

Bara att fortsätta läsa så kommer listan att betas av.

Upp till bevis för Kent

Läste på Kents hemsida att en ny skiva är på gång i april.
Bandet har sagt följande om "Jag Är Inte Rädd För Mörkret" i ett pressmeddelande:

Vi ville göra en samling sånger där bara de bästa melodierna platsade. Stolt, hoppfullt och befriat (nåja, nästan) från självömkan. Vi ville åter igen använda oss av den enhet vi är när vi spelar magiska låtar tillsammans i ett rum. Ni kommer älska det!

Jag har inte varit överdrivet imponerad av gruppens tre senaste alster som jag tycker slarvats bort med en ljudbild som snabbt känns daterad. Min önskan är att Kent nu återgår till sina rötter samtidigt som de driver sin musik framåt. Kanske låter som en motsägelse men ni fattar säkert vad jag menar.

The KLF - What Time Is Love

Jag köpte The KLFs skiva "The White Room" på en skolresa till Stockholm 1991. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig men jag gillade singeln "What Time Is Love" som snurrade på MTV vid den tidpunkten. Skivan var helt okej men då många albumversioner av singlarna lät annorlunda tappade jag sugen och skivan föll mer eller mindre i glömska.

Ikväll tittade jag på ett avsnitt av Hitlåtens historia på SvtPlay som handlade om Neneh Cherrys "Buffalo Stance" som även Bomb The Bass var inblandad i. Jag tänkte att jag skulle kolla upp lite av hans gamla videor och hux flux hamnar jag på originalversionen av The KLFs "What Time Is Love". Det är en något mer suggestiv och inte lika topplisteanpassad låt än den jag känner igen och enligt en sökning på Wikipedia så är det antagligen musikstilen ambient house vi har att göra med.

Filmrecension: Insurgentes

Ända sedan Steven Wilsons film "Insurgentes" kom har jag varit nyfiken på den. Ska jag vara ärlig så var det för att se om jag var med i den. 2008 åkte jag och mina kompisar på progbåten Melloboat och Steven var då där med en kamerautrustad följeslagare. Men när den släpptes så tyckte jag att den var för dyr och sedan har den mer eller mindre glömts bort. Men nu har jag äntligen gjort slag i saken och köpt den.

Filmen i sig kan beskrivas som följer: Steven åker runt till olika platser som han har någon sorts koppling till och pratar lite om dem mixat med tankar om musikindustrin och knasiga konstnärliga klipp.

Låter det lite andefattigt så beror det på att så är det. Jag gillar när Steven går igång och ger sin åsikt om saker och ting men det finns otaliga YouTube-klipp där han tar upp samma spörsmål. Måhända kan det även vara roligt att se när han hänger med Aviv Geffen och Mikael Åkerfeldt eller förstör Ipods på olika sätt men det är inte nog material för en långfilm.

Filmen snyggt förpackad och det följer en 5.1-mix av albumet "Insurgentes" med som extramaterial vilket ändå gör att den dryga hundringen jag betalade inte känns bortkastad.

...och nej, jag var inte med.

Videointervju med Åkerfeldt

Sidan FaceCulture har lagt ut en videointervju där Mikael Åkerfeldt från Opeth öppenhjärtligt berättar om vad han tycker om recensioner, nya skivan "Heritage" och det kommande samarbetet med Steven Wilson kallat Storm Corrosion. Som vanligt lyckas FaceCulture få Åkerfeldt att prata lite mer än andra intervjuer.

Del 1:



Del 2:



Del 3:

Ian Anderson och Bruce Dickinson gör ljuv musik

Jag tycker att både Ian Anderson och Bruce Dickinson har varit medelmåttiga de senaste åren. Båda herrarnas röster har låtit ansträngda och Ians flöjtsolon har blivit alltmer tråkiga.
Därför är det extra kul att hitta ett klipp som det nedan. Dels så är det ett oväntat samarbete och dels så låter det riktigt bra. Jag vet inte vad låten heter men den är väl värd en lyssning.

Full video från Led Zeppelins konsert på O2 Arena

För nästan exakt fyra år sedan så spelade Led Zeppelin sin återföreningskonsert på O2 Arena i London och självklart hade jag velat sett detta men biljetterna var inte direkt lätta att komma över plus att det var i England.
Det har ryktats om att det ska släppas en officiell dvd från evenemanget men tills dess att det händer så får vi nöja oss med den här videon (som inte kan bäddas in) som består av ett antal filmklipp som klippts ihop så att hela konserten kan avnjutas. Rätt bra kvalitet med tanke på förutsättningarna.

Jethro Tull - A Christmas Song

De senaste åren har jag börjat uppskatta julen så smått. Kanske beror det på att det är ett trevligt avbrott i den eviga natt som just nu råder, mörkt när man går till jobbet och mörkt när man går hem.
Tyvärr så avbröts min juluppladdning av att grabben bröt benet så den senaste tiden har det mesta vart fokuserat på att ta hand om honom. Men han har det rätt bra nu så nu är det dags att lägga in ett klipp med kanske den bästa, och troligen den minst kända, jullåten: Jethro Tulls "A Christmas Song".



Vill du har fler jullåtar med bandet så har du tur, de har nämligen släppt en hel skiva med sådana. "A Christmas Album" hittas lämpligen på Spotify. Personligen räcker det med den här låten och jag har svårt att se varför man släpper en dylik skiva, men det är bara jag det.

Anna Ternheim – The Night Visitor

Nytt nummer av tidningen Ambassadören och således även en ny artikel av mig. För er som inte kan plocka på er ett nummer så kommer min recension av Anna Ternheims "The Night Visitor" här nedanför.

----------

När Anna Ternheim skulle sätta igång arbetet med sin fjärde skiva drabbades hon av något som de flesta musiker drabbas av: skrivkramp. Anna löste detta genom att köpa en Gibsongitarr från trettiotalet, leta upp ett gäng gamla musicerande farbröder och dra till Nashville.

De äldre herrar som spelar med på ”The Night Visitor”, som albumet kom att heta, är minst sagt rutinerade inom sitt gebit. De har spelat med Johnny Cash, Jerry Lee Lewis och diverse andra amerikanska storheter. Resultatet blev en lugn skiva där låtarna till stor del består av Annas stämma och akustisk gitarr. Här och var dyker det upp trummor, fiol och dragspel men dessa ligger mest i bakgrunden för att ge en lite fylligare ljudbild.

De första gångerna jag lyssnade genom skivan tyckte jag att låtarna lät oerhört lika, gitarrplockandet i en låt lät förvillande lika nästföljande. Vid fjärde lyssningen började jag att höra nyanserna och då växte plattan mycket i mina öron men hur man än vrider och vänder på det så följer alla de 12 spåren samma mall och för mig blir det lite trist i längden.
En teori som jag har är att musikerna på skivan inte är villiga att experimentera utanför sin genre vilket gör att det som gav Anna Ternheim inspiration till skivan är även det som hindrar den från att bli riktigt bra.

Mina favoritlåtar är de som sticker ut från de andra: ”The Longer The Waiting (The Sweeter The Kiss)”, som är en duett med ljudteknikern Dave Ferguson, och ”Bow Your Head”.

För att summera: ”The Night Visitor” är ett gediget arbete där Anna sjunger lika bra som alltid men blir lite enahanda för att räcka ända fram.

Wu Tang Clan - Gravel Pit

Av någon anledning brukar jag köra igång Wu Tang Clans "Gravel Pit" när jag är i köket och håller på med disken. Det tråkiga göromålet blir snabbt lättare att utföra för mer medryckande låt får man leta efter.
Videon får man dock ta med en eller två nypor salt. Det klassiska pimp-temat som var (är?) vanligt i hiphop-videor möter The Flintstones. Lite kul men mest knasigt.