tisdagen den 22:e april 2014

HvH - Cause Of Your Destruction

Ibland behöver man inte uppfinna hjulet på nytt utan man kan ägna sig åt återbruk. Så är fallet med beskrivningen av HvH:s musik. Bandet själva skriver: "På spröda toner från det svenska folkhemmet, över passiva/aggressiva elektroniska beats, blandade med akustiska och psykoakustiska element, vilar vår ljudbild." Och jag kan inte hålla med mer när jag lyssnar på deras debutsingel "Cause Of Your Destruction". Jag gillar den avskalade electronican som HvH framför och tänkte dela med mig av den här. Bandet hittas även på Feministiskt Initiativs valskiva tillsammans med mer namnkunniga akter som Robyn, Jenny Wilson, The Knife med flera men då den här bloggen är så opolitisk som det går så hastar vi snabbt vidare och lyssnar på musiken.

tisdagen den 1:e april 2014

Jack Vreeswijk på Söderhamns teater

Ännu en text till tidningen Ambassadören som jag skrivit.

-----

Cornelis Vreeswijk är otvivelaktigt en av Sveriges största musiker genom tiderna med ett stort antal klassiska låtar på sitt samvete. Som trettonåring kom han med sin familj till Sverige från Holland och tonsatte det svenska språket på ett sätt som ingen tidigare gjort och skrev in sig i historieböckerna. Det är nu snart 27 år sedan han gick bort men hans musik lever kvar, mycket tack vare han son Jack Vreeswijk som gästade Söderhamns Teater för en kväll med Cornelis visor.

Publiken i den fullsatta lokalen blev lite tagna på sängen när Jack Vreeswijk och hans medmusikanter, Love och Mark Tholin, utan större ståhej smyger ut på scenen men ger snabbt en välkomnande applåd. Jack har inför den här turnén valt att fokusera på sin fars lite mindre kända alster. Det kan vara ett vågat drag då konsertbesökare generellt vill höra låtar som de känner igen, men då varje låt vävs in i långa anekdoter om Cornelis stökiga och strapatsrika liv, som Jack har en unik insikt i, känns detta grepp som en lyckad manöver. Kvällen är dock inte helt fri från publikfriare, ”Mördar-Anders”, ”Jag hade en gång en båt” och ”Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind” fanns alla med i repertoaren och när dessa spelades hjälpte publiken till med sången. Efter en och en halv timme var visstunden slut och en trevlig kväll var till sin ända.

Problemet med att tolka någon annans låtar är att man dels vill ge ett eget avtryck utan att avvika för mycket från originalet. Extra problematiskt i det här fallet är att Jack Vreeswijk inte bara låter som sin far utan även ser ut som honom och det är då väldigt enkelt att lägga sig till med Cornelis fraseringar och fullt blomma ut som en imitatör. Nu faller inte Jack i den fällan utan han lägger sin egen prägel på låtarna, dels genom egen insats men även mycket tack vare sitt tvåmannaband, bestående av gitarr och klaviatur, där speciellt Love Tholin imponerar väldeliga. Maken till skicklig och flyhänt gitarrist får man leta länge efter, Jack fick vid ett tillfälle avbryta honom då han inte hann med att kompa, till publikens förtjusning.
Tack vare inramningen med musik och avslappnat levererade anekdoter får kvällen ett högt betyg. 

Visste du förresten att Cornelis Vreeswijk trots alla sina år i Sverige aldrig blev svensk medborgare.


onsdagen den 26:e mars 2014

En bra spellista

Mina damer och herrar jag presenterar för er "En bra spellista". Troligtvis den bästa spellista som konstruerats.

 

tisdagen den 11:e mars 2014

Kiss - bandet eller drycken?

Utfyllnad är det ord jag kommer att tänka på när jag plöjt genom Kiss diskografi för den här spellistan. Väldigt många av skivorna innehåller låtar som inte riktigt håller måttet enligt mig vilket inte gjort det helt lätt att hitta en låt från varje skiva men jag tror jag lyckades rätt bra.

måndagen den 3:e mars 2014

Mjukare än mjuk

Jag fortsätter min spellistbonanza med en samling lugna låtar som lämpligt nog fått namnet "Mjukare än mjuk".

onsdagen den 26:e februari 2014

Tonbruket i Bollnäs februari 2014


Följande text skrev jag till gratistidningen Ambassadören som ges ut en gång i månaden i Söderhamn.

-----

Jag ställde mig två frågor när jag fick veta att Tonbruket skulle spela på JazzFestBollnäs. Hur mycket jazz är egentligen gruppen och hur välbesökt blir en sådan tillställning i Bollnäs en snöblandad dag i mitten av februari?
Dan Berglund, före detta basist i Esbjörn Svenssons Trio, samlade 2008 ihop ett antal skickliga musiker att spela ihop med och fick tag på gitarristen Johan Lindström, trummisen Andreas Werliin och Martin Hederos på klaviatur. Bandet hittade snabbt en kemi och har sedan starten släppt tre skivor: ”Dan Berglund’s Tonbruket”, ”Dig It To The End” och ”Nubium Swimtrip”. Den sistnämnda kom förra året och är orsaken till turnén de är ute på nu.

En brokig skara människor hade letat sig till Bollnäs Kulturhus. Medlemmar från Bollnäs jazzklubb, musikstuderande på folkhögskolan och diverse andra musikintresserade. Jag vet inte om alla var förberedda på vad som skulle komma? För att vara en spelning på en jazzfestival så var det väldigt lite jazz. Gruppen blandar lugna partier som ibland endast består av ljudexperiment och ibland vackra melodier för att i nästa sekund explodera i ett crescendo där Hederos går lös på instrumenten som vore han Keith Emerson. Övriga bandmedlemmar tar det lite lugnare och utväxlar blickar och nöjda leenden under konsertens gång. Stordelen av publiken gillar vad de hör och ser även om några ur det äldre jazzgardet inte stannar tiden ut så tackar ett svettigt Tonbruket för sig efter två timmar inför stående ovationer.


Personligen tycker jag att det var en höjdarspelning där gränser tänjdes och musicerandet var av absolut toppklass. Att höra hur gruppen hittar tillbaka till låtarna när de verkar förirrat sig i knastereffekter, basgångsimprovisation och morseknackande på steel guitar är väldigt förlösande. Frågan huruvida Tonbruket är jazz kvarstår dock. I mina öron är det mer krautrock med influenser från jazz och progressiv rock. Min gissning är att eftersom Dan Berglund under många år spelat med ett känt jazzband så måste även hans nästa projekt vara i samma genre. Men oavsett hur man rubricerar musiken så var konserten en upplevelse som jag sent kommer att glömma.

onsdagen den 12:e februari 2014

Rushlista

Inspirerad av min Spotifylista med Kentlåtar har jag nu gjort en liknande med Rush. En låt från varje skiva, gärna en lite mindre känd, var kriteriet och det var inte helt enkelt. På de första plattorna var problemet att plocka ut en låt av alla bra och på de sista är problemet att hitta någon bra över huvud taget. Jag tycker dock att jag lyckades rätt bra.

måndagen den 10:e februari 2014

Tonbruket spelar i Bollnäs

Av någon anledning så kommer de mest intressanta artisterna till Bollnäs och inte min hemstad Söderhamn. I december var det The Sounds som spelade där och i maj kommer Lisa Miskovsky och som om det inte räckte så spelar alltså Tonbruket nu på torsdag 13/2. Ett mindre problem då det bara är fyra mil mellan orterna. 
För att ladda upp så letade jag fram ett konsertklipp och baserat på det så har jag en intressant kväll framför mig.

Mer info här.



måndagen den 3:e februari 2014

Damma av gamla synder


Någon gång i min ungdom i mitten på nittiotalet bestämde jag och min kompis Jonas att vi borde spela in en låt. Sagt och gjort, jag tog en akustisk gitarr och Jonas pluggade in elgitarren. Ett tomt kassettband letades fram och sattes i en enkel bandspelare med mikrofoner ovanför högtalarna (ni som var med på den tiden vet exakt vad jag pratar om). För att inte elgitarren skulle överrösta den akustiska totalt så var jag tvungen att sitta nära mikrofonerna och förstärkaren i andra änden av rummet. Därefter Rec & Play och nio minuters improvisation. Många år senare hittade jag bandet och tyckte att det vore synd om detta för alltid skulle försvinna så jag kopplade upp en gammal bandspelare till datorn. Tyvärr började spelaren att äta av bandet och det knölade till sig. Fram med en ny bandspelare och kabel mellan hörlursutgången och datorns ljudingång. Så om ni tycker att ljudkvaliteten är under all kritik så beror det på detta.
Så för att bli lite nostalgisk så lägger jag ut resultatet av vår ungdoms kreativitet. Håll till godo.

måndagen den 27:e januari 2014

Kent var det här

Roade mig med att skapa en spellista med Kent. Här är resultatet:

måndagen den 20:e januari 2014

Klipp från inspelningen av Ommadawn

På senare tid har jag snöat in på Mike Oldfields "Ommadawn". Jag har återupptäckt plattan och gett mig tid att uppskatta den till fullo och som alltid är det en härlig känsla när man hittar en, för mig, något bortglömd diamant. Nästa steg är att ge sig ut på YouTube och leta dokumentär från inspelningen och jag hittade den här godbiten som, förutom en mumlande kedjerökande Oldfield i studion med kritor och mixerbord, en intervju med skivbolagsbossen Richard Branson med fem telefoner bredvid sig.

onsdagen den 8:e januari 2014

100 genombra skivor: sammanfattning

Då så, då var min lista med 100 genombra skivor klar. Jag hade kunnat göra det lätt för mig och listat flera skivor med samma artist men när jag kom fram mot plats 30 började jag fundera på om det var möjligt att alla album skulle vara med olika artister och tro det eller ej, men det gick. Jag ruckade lite på reglerna och tillät samma musiker vara med på olika plattor så länge de använde annat namn. Exempel på det är Steven Wilson (Porcupine Tree, Blackfield och hans soloskiva).
De flesta listor av den här typen brukar se rätt lika ut, man hittar The Clash "London Calling", Bruce Springsteen "The River" och The Beach Boys med "Pet Sounds". Bra skivor och jag kan förstå att de gillas men när de dyker upp på varje listning kan det bli lite enahanda. Men tänk nu inte att jag har valt bort skivor bara för att få en mer unik lista utan detta är min högst personliga smak som spelat in vilken även innefattar rätt många mainstreamskivor. Jag har troligen också missat ett gäng uppenbara toppalbum men jag var tvungen att vara ärlig mot mig själv när helheten inte hållit måttet trots topplåtar.
En annan utmaning har varit att ha något intressant att säga om alla grupper och skivor, ibland har det gått lätt ibland har jag slitit mitt hår men efter två år så är här, utan inbördes ordning, den kompletta listan (klicka på bilderna för större):


tisdagen den 7:e januari 2014

100 genombra skivor: #100 Jean Michel Jarre - Equinoxe


Om du var musiker verksam i demoscenen på Commodore 64 under 1980-talet är chansen stor att du hade Jean Michel Jarre som största inspirationskälla. De demos som släpptes av olika demogrupper var ett sätt för dem att visa andra grupper hur duktiga de var och då passade Jarres blandning av trallvänliga trudelutter och elektroniska ambient som hand i handsken för dåtidens musikkodare. Mycket tack vare att Jarre är en av pionjärerna inom den elektroniska musiken och använde sig mestadels av synthar som är relativt lätta att återskapa i en dator. 
Jean Michel Jarre lyckades bäst på "Equinoxe" (1978) som när man lyssnar på den idag inte låter daterad för fem öre.

onsdagen den 18:e december 2013

100 genombra skivor: #99 Toto - The Seventh One


Den är tillrättalagd, på gränsen till överproducerad och smörig. Men när varenda låt på Totos "The Seventh One" (1988) har både refränger och verser översållade med hookar är det svårt att värja sig. Topplåtarna radar upp sig som ett pärlband där "Mushanga", "Pamela" och "Stop Loving You" står ut lite extra mycket. Den sistnämnda med ingen annan än Jon Anderson på bakgrundssång.

fredagen den 13:e december 2013

100 genombra skivor: #98 Queen - A Night At The Opera


När olika tidningar har omröstningar om historiens bästa låt brukar allt som oftast Queens "Bohemian Rhapsody" hamna överst. Det är rätt intressant om man tänker på det då den inte är den mest lättillgängliga av musikalster. Personligen applåderar jag det valet och mitt hopp för mänskligheten, åtminstone musikaliskt, tänds igen.
Skivan som "Bohemian Rhapsody" ligger på heter "A Night At The Opera" (1975) och går i samma anda. Halvknäppa infall och trallvänliga låtar blandas hejvilt och tack vare gruppens skicklighet inom låtsnickeri och Freddie Mercurys makalösa sångröst så har vi en vinnare.