tisdag 11 mars 2008

Melloboat 2008, mina intryck

Då har man kommit tillbaka från den bästa båtresa jag någonsin varit på. Två dagar fyllda med otroligt bra musik och en och annan öl samt en promenad i ett igenbommat Helsingfors.

Resan för mig och mina tre kompisar började med ett antal timmar i buss för att ta oss till Stockholm, men det gick bra med hjälp av den flytande reseprovianten som vi packat med oss. Väl på båten upptäckte vi att vi fått en B-hytt fastän vi bara betalt för C-varianten. Efter att ha installerat oss så började det kurra i magen så upp till närmsta restaurang för en hamburgertallrik och vem sitter inte där, två bord bort, om inte Steven Wilson. Våra hakor åkte ner till golvet och vi fick koncentrera oss på att inte glo för mycket.
Efter detta var det dags att se resans första band; Anekdoten. Stället var nästan helt fullt när de drog igång och det märktes att de var taggade för de levererade med en skärpa och intensitet som imponerade väldeliga på mig. Det enda smolket i bägaren var att Anna-Sofi hade lämnat cellon hemma så det blev ingen "Karelia" eller "Old Man And The Sea". Men detta var petitesser då det som sagt var en riktigt bra spelning.
Nästa band var det största dragplåstret för de flesta. Det kändes som att hälften av alla på båten sprang runt med Opeth-tröjor och det var väldigt trångt under deras spelning, men vilken spelning det var. Bandet var otroligt skickligt och ljudet var överraskande bra (kanske hade Steven vart och skruvat lite på inställningarna). Det bjöds på en helt ny låt, "Heir Apparent", och lite gamla örhängen (Åkerfeldts egna ord) som "Serenity Painted Death" och "Demon Of The Fall". Som vanligt var Åkerfeldt en riktig lustigkurre med skämt lite här och var. Bland annat så fastslog han att "Daniel, som spelar trummor i Katatonia, är riktigt, riktigt äcklig." Summa sumarum så kunde jag inte vara mer nöjd med spelningen. Jo, den kunde varit längre, men annars inga invändningar.
Hur ska man kunna följa ett uppträdande som Opeth då? Jo, man skickar ut Trettioåriga Kriget. Jag visste att de hade bra låtar men jag hade ingen aning om hur bra de är nu, 30 år senare. Det visade sig att jag inte hade något att oroa mig för. Kriget var minst lika på gång som alla andra band. Gamla klassiker som "Krigssång" och "Jag, Jag Och 'Jag'" brändes av och även låtar från en nysläppt skiva som jag inte hört men även dessa var mycket bra.
Första kvällen avslutades med Mats & Morgan All Star Team men det var inte riktigt min kopp te. Efter ett par låtar kunde jag konstatera att de var otroligt spelskickliga, men jag prioriterade sömnen då för att ladda upp inför nästa dag.
Dag två spenderades på torra land i ett Helsingfors där nästan allt var stängt, turligt nog så var McDonald's öppet så vi kunde fylla på depåerna. Först ut denna dag var legendaren Bo Hansson som såg ut att trivas som fisken i vattnet när han spelade sina låtar, både från "Sagan Om Ringen"-eran men även lite Hansson & Karlsson-material.
Nästa band trodde jag att det var ungefär tre personer som kände till (inklusive mig själv och Mikael Åkerfeldt), men där bedrog jag mig när det nästan var fullt på Comus. Gruppen har inte spelat tillsammans på över 30 år men det stoppade dem inte från att vara helt underbart bra. De spelade låtar från deras mytomspunna skiva "First Utterance" samt avslutade med en cover på Velvet Undergrounds "Venus In Furs". Sen blev de inropade igen och då hade de inte repeterat några fler låtar utan fick ta en tidigare spelad låt. Det spelade dock inte så stor roll då alla var helt lyriska. Ett historiskt ögonblick som man bevittnade där.
Det sista bandet som jag såg var Katatonia. De har ett gäng låtar som är riktigt bra, men jag är inte tillräckligt insatt i deras musik för att riktigt kunna uppskatta dem. Åkerfeldt gjorde ett bejublad growlinhopp i en av låtarna.

För att summera helgen så kan man säga: helt otroligt bra. Bara en sån sak som att ha halva Opeth och Reine Fiske bredvid sig i publiken samtidigt som Steven Wilson vill komma förbi är en rätt rolig upplevelse för en musiknörd som mig. Alla ni som missade den här resan; jag lider med er.

Jag kommer att lägga ut bilder och videoklipp allt eftersom, så håll ögonen öppna. Jag börjar dock redan här med Opeth och deras "The Drapery Falls".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar