Måndag med Marillion

Mycket i musikväg var inte speciellt bra på åttiotalet, men det fanns guldkorn (som jag skrivit om här på bloggen). Ett av dessa guldkorn är Marillion med Fish i spetsen, gruppen spann vidare på sjuttiotalsprogen när storheter som Yes och Genesis började spela in poplåtar och klättrade på topplistorna. Även Marillion fick några hitlåtar men deras skivor var först och främst progalster. En sak som fascinerar mig med gruppen är Fish texter. Hans makalösa ordtrollande höjer upplevelsen av gruppen ännu ett snäpp.
Ett exempel från "Script For A Jester's Tear" från skivan med samma namn:

I act the role in classic style of a martyr carved with twisted smile
To bleed the lyric for this song to write the rites to right my wrongs
An epitaph to a broken dream to exorcise this silent scream
A scream that's borne from sorrow

Inget annat än poesi. Jag lägger in videon till låten ovan.




Tråkigt nog så slutade Fish i slutet av åttiotalet och sedan dess har inte gruppen varit direkt intressant för mig. Vissa låtar har glimtat till, men inte mycket mer. Originalmedlemmarna gjorde dock en låt tillsammans på en spelning i somras, jag skrev ett inlägg om det som du kan läsa här. Mer om Marillion hittas här.