torsdag 5 juni 2008

Watershed - vad tycker jag?



Så kom den till slut, "Watershed", den nionde fullängdaren från Opeth. Här är min recension:

Jag har en hemskt lång inlyssningstid vad det gäller nya skivor. Ofta så dröjer det någon vecka (ofta längre) innan jag verkligen uppskattar en bra skiva. Eftersom jag lärt mig detta så brukar jag inte bli besviken om jag inte direkt fastnar för ett album. Senaste Opeth är inget undantag för Mikael Åkerfeldt har verkligen tagit ut svängarna. Kontrasterna mellan hårda och lugna partier finns där som vanligt, men istället för att använda sig av det klassiska opethreceptet (som i sig är väldigt komplext) så tar låtarna ofta en vändning till det oväntade. En annan, för Opeth, oväntad vändning är att de slänger in en klassisk rockballad, helt otillkrånglad (nästan i alla fall, de kunde inte hålla sig på slutet). Jag hade mina farhågor inför den kvinnliga sången som hittas på låten "Coil", men Nathalie Lorichs har ett väldigt behagligt knarr på rösten som gör att det passar in väldigt bra.
På det stora hela är det ett mer proggigt album med mycket mellotron och mindre growl än vi är vana vid. Bästa låten efter två lyssningar är "Hessian Peel", men det kan komma att ändras. Det här är med största sannolikhet årets bästa skiva.

Det var vad jag tycker. Vad tycker alla andra?


Jag kommer att fylla på listan med recensioner allt eftersom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar