tisdag 2 december 2008

Chinese Democracy, en glad överraskning



Som alla andra har jag läst de spaltmeter som skrivits om Guns N' Roses "Chinese Democracy" genom åren. Jag har även läst om Axls galenskaper när han biter väktare i benet och hur dryckestillverkare erbjuder gratis läsk om skivan släpps i år. Allt detta plus det faktum att jag aldrig riktigt varit ett Guns N' Rosesfan (fast de har gjort en del riktigt bra låtar) har gjort att jag faktiskt inte kunnat bry mig mindre om skivan. Men så damp det ner ett mail där Hasse tycker att jag borde ge skivan en chans. Ja, varför inte? Det kan ju inte skada och eftersom den ligger på Spotify så kan jag ju lyssna på den gratis (länk).

Jag hade förväntat mig "The Spaghetti Incident, part 2" eller något i stil med Velvet Revolver men möttes av något mycket bättre. Det första som slår mig är Axls röst, den är i mina öron mycket mer intressant och mångfacetterad nu än när han raspade sig genom låtarna under gruppens glansdagar. Sen är det en kakafoni (i positiv mening) av olika ljudexperiment uppbyggda av en hel drös olika instrument. Turligt nog håller Axl i tyglarna och låter inte låtarna försvinna helt utan experimenten håller sig på en bra nivå.
Det här låter verkligen inte som det Guns N' Roses som jag är van vid utan det låter mer som vad det egentligen är: en mångmiljonärs pedantiskt ambitiösa soloprojekt. För att de gamla fansen fortfarande ska känna sig någotsånär hemmastadda så känns det som att det slängts in några slashinspirerade gitarrsolon här och där. Dessa kunde på vissa ställen hoppats över för dra experimentet (eller vad man ska kalla det) till sin spets.


Jag hade som sagt noll förväntningar på den här skivan så det är kanske därför jag uppskattar den. Hade jag varit ett hängivet fan till gruppens tidigare skivor så hade jag förmodligen sågat den vid fotknölarna men nu ser jag en experimentlusta som man kan hitta på exempelvis Radioheads "In Rainbows" och det uppskattas av mig.

Nedan låten "Better" som mixats ihop med lite bilder från då det begav sig.



Och låten "If The World" för att ge exempel på det Guns N' Roses vi inte är vana vid.

2 kommentarer:

  1. Var det inte något ganska seriöst vad inblandat i om den här skivan skulle komma ut i år eller inte?

    SvaraRadera
  2. I mina öron sammanfattar du själv det hela ganska bra i "vad det egentligen är: en mångmiljonärs pedantiskt ambitiösa soloprojekt". Skivan känns så fruuuuuuktansvärt producerad att inte ens en dammtuss har chans/risk att finnas med i ljudbilden, hur man än vrider och vänder.

    Visst, Axls röst är helt klart behagligare nu än förr; något som också kan bero på mixen och användandet av en exciter. Allt är perfekt producerat för amerikanska "familjehårdrockare". Musik som gärna får plats i NHL2009 eller annat familjeanpassat spel med lite tyngre musik.

    Nu blev det lite konstigt förklarat, men julgroggen gör sitt. God Hjul.

    SvaraRadera