tisdag 16 juni 2009

Änglagård gör musik igen



Det verkar som att en av Sveriges bästa proggrupper någonsin, Änglagård, börjat spela in musik igen.
Trummisen Mattias Olsson har skrivit två inlägg på
sin blogg i ämnet.
Det
första som skrevs 7 maj handlade om att gruppen satte sig ner för en kopp fika och musiksnack:

About two weeks ago Änglagård had a small get together lacerated in Ricard and strong coffee where we listened to some musical Ideas and discussed the future. Why have a progressive rock band. What is relevant in the genre today? If we are supposed to reawaken Frankenstein I think it is important that he has got a new fresh hip haircut and some new dance moves. So in a effort to try to trace back to the bands old inspirations I have been listening to some old prog lately. Trying to avoid the horribleness of ELP and the squeakyness of Rush. A bit of Gentle Giant, some King Crimson around the edges. Also..please understand that I don’t think/hope/expect the band will be venturing into any sort of electronic pathway or Warpness any time soon. There will not be any boogie woogie on this album either. The new material is very much old school stuff but it has a new harmonic edge. I just want it to have more dimensions and layers. Is that too much to ask?

Det andra inlägget skrevs 26 maj berättar om att det verkligen är musik i görningen:

Änglagård have been working on some new recordings. It has been a very long journey and the whole band has been involved in various stages. Naturally never at the same time thanks to modern technology. Ideas are brewing and stirring. Alar Suurna (probably the best mixer in Sweden) will be cleaning up and disciplining the sounds in its final stages.

Jag såg bandet 2003 och då spelade de faktiskt några nya, namnlösa, låtar, men jag kommer tyvärr inte ihåg hur de lät. Vi får se vad det blir av det här?

2 kommentarer:

  1. Väntar med spänning på detta. Erfarenhetsmässigt är jag dock lite orolig. Återförenade grupper med så bra skivor i bagaget brukar ha problem med att leva upp till förväntningarna. Jag väntade med spänning på Pallas uppföljare till The Wedge (1986), och när uppföljaren kom, Bang the Drum, 1998 tror jag det var, blev jag SÅ besviken. Så jag är kluven i ämnet...

    SvaraRadera
  2. Jag håller med. Det kan bli riktigt bra men även en axelryckning. Men förhoppningsvis så har gruppen så pass bra material för att ens komma på tanken på att återuppliva "Frankensteins monster". Det är bara att hålla tummarna.

    SvaraRadera