torsdag 30 juli 2009

Band i bastu



Alibi Tom har figurerat några gånger här på bloggen i mina i inkorgen-inlägg och nu är det dags igen. De har spelat in en liveversion av sin senaste singel "Sometimes I'm Afraid" i en bastu. Om det är osedvanligt bra akustik i en bastu och om den var påslagen förtäljer inte historien men trångt var det i alla fall.

Jag försökte bädda in videon här men Internet Explorer hängde sig när jag gjorde det så ni får klicka fram er till videon som hittas här. Läs mer om bandet på deras officiella sida.

tisdag 28 juli 2009

Ladda ner 1000 gratislåtar



Microsoft, av alla företag, har bestämt sig för att dela ut 1000 gratislåtar att ladda ner (i mp3- eller m4a-format). Helt utan baktanke är det dock inte. När man hämtat hem låten och börjat spela den så visas tillsammans med omslagsbilden en reklambanner för Windows, men kan man leva med det så är det bara att börja tanka.

Utbudet är åt det mer okända hållet men jag hittade både The Soundtrack Of Our Lives och The Lemonheads och letar man lite dyker det säkert upp något man gillar.

Låtarna hittas Reverb Nation, som Microsoft samarbetar med.

Nu är det bara att vänta på Googles motdrag; 2000 låtar och enbart textreklam.

måndag 27 juli 2009

Muse - United States Of Eurasia

Muse gjorde det inte lätt för sina fans när de skulle bjuda på första smakprovet från nya skivan "The Resistance". De spred ut sex stycken USB-minnen över hela världen så att fansen måste samarbeta för hitta dem alla. Resultatet av ansträngningarna blev låten "United States Of Eurasia" som är en okej låt med rätt uppenbara lån från Queen. Det är i alla fall roligt att det är nytt material på gång från gruppen då jag tycker deras tidigare album är riktigt bra.
Vi andra slöhögar slipper leta USB-minnen, vi behöver bara trycka igång videon för att höra hur låten låter.


torsdag 23 juli 2009

Karta över det mystiska proglandet

Jag har lyckats hitta en karta som hjälper mig att hitta i det myomspunna proglandet och nu delar jag med mig den till er (klicka för större).



Vad pratar jag om egentligen? Någon på Prog Archives har roat sig med att göra en karta med kända (och okända) proglåtar vars titel är namn på en plats. Småkul för progdiggaren, obegripligt för alla andra.

tisdag 21 juli 2009

Regina Spektor- Laughing With



Jag måste fått en överdos av hårdrock efter mitt besök på Rockweekend vilket har resulterat i att jag softat till det lite med hjälp av Regina Spektor. En artist som växt för mig på sistone.
Från att ha varit någon som man halvhjärtat lyssnat till när hon spelats på radio till att upptäcka att det finns nytänkande, bra melodier och exprimentlusta i låtarrangemangen. Utöver detta så har Regina en bra röst och är skicklig på pianot. Man kanske kan säga att hon tagit över stafettpinnen från Kate Bush och Tori Amos då jag tänker på dessa när jag hör Spektors musik.
Jag kan rekommendera skivorna "Begin To Hope" (2006) och färska "Far" där låten "Laughing With" återfinns. Klippet jag lägger in är taget från
Late Show With David Letterman och kan ses i HD för den intresserade.


måndag 20 juli 2009

Smakprov från Porcupine Trees nya alster



För den intresserade finns ett sju minuter långt klipp med snuttar från Porcupine Trees nya skiva "The Incident" utlagt på MySpace.
Personligen är jag tudelad inför detta. Å ena sidan så vill man höra vartåt det barkar med det nya materialet men å andra sidan så vill jag inte förstöra helheten genom att lyssna i förväg. Därför har jag bara lyssnat på tre minuter av klippet tills dess att jag kunde konstatera att jag nog inte blir besviken.

söndag 19 juli 2009

Gästinlägg: Baron Bane - Landet 17/7 2009



Min kompis Robin har varit och sett Baron Bane när de uppträdde på Landet i Stockholm. Här är hans recension. Besök gärna hans sida för fina livebilder från diverse konserter genom åren.

---------

Baron Bane har blivit något av en livefavorit för mig. De utvecklas för varje spelning, och bjuder alltid på någon liten extra visuell upplevelse. Ja, förutom att de alltid är maskerade på scen. Bara en sån sak bidrar till mystiken. Denna gång fick jag dock se dem utan masker både före och efter spelningen, och kunde besviket konstatera att de ju faktiskt var helt normala människor av kött och blod.

Landet är en restaurang/jazzklubb vid Telefonplan i Stockholm. Scenen ligger på övervåningen, och är så liten att bandets ljudförstärkare fick placeras på pallar framför för att de fem medlemmarna överhuvudtaget skulle få plats. Något som liknade ett myggnät hängde ner framför scenen, vilket med fördel användes under giget för att projicera bilder på.



När Baronens tjänare väl kom igång runt halv elva gick det snabbt. Först ut var nya singeln ”Love Cure All” som gör sig mycket bra live. Därefter följde ett par låtar från nya skivan som är i antågande, och jag längtar inte mindre efter den sen jag fått höra dem. Till min glädje spelades också min favorit ”Mayday” samt den härligt synthiga och instrumentala ”Twilight”. Sen var det stopp, bandet tog av sig maskerna och klev av scenen utan extranummer.

Innan giget hördes det tisslas och tasslas om att det måste vara färdigspelat kl 23 för att inte störa husets hyresgäster. Detta avspeglades i framträdandet som kändes aningen stressat. Samtidigt fick jag en känsla av en intimitet med bandet som jag inte fått när jag sett dem tidigare. Med förnöjsam känsla kunde jag – och troligen de flesta andra av de trettiotal andra som bevittnat spelningen – vandra hem i den varma sommarnatten.

fredag 17 juli 2009

I inkorgen #16

Undrar ni vad som ramlat in i inkorgen på sistone? Här nedanför har du svaret:

----------

Gruppen Sidewalk blev så glada över att de skulle spela på Hultsfredsfestivalen att de släppte låten "Higher" för gratis nedladdning.
Här hittar du den. Låten är producerad av trummisen i bandet, LJB, och medverkar gör även; DJ Lastword på scratch, The Sun på sång och Gustav Lind på trombon.

----------



Gitarrbaserade bandet The Fallen Empires släppte debutalbumet "As of Yet..." förra året och är nu ute och turnerar i Sverige och Tyskland. Musiken påminner om, enligt dem själva, The Hives och Black Rebel Motorcycle Club. Läs mer om bandet på
deras hemsida.

----------



Funkrock från Göteborg i Extreme och Mr. Bigs skola bjuder Motherpearl på. Till hösten planeras en turné i Sverige. Om du tycker det låter intressant hittas deras MySpace-sida
här.

----------

Svenska hiphoparna Byz & Headline släpper en ny skiva betitlad "Ser De Ut Som Jag Bryr Mig". Men inte nog med det, den är helt gratis att ladda ner och hittas på
bandets hemsida.

----------



Elsa klargör med nya singeln "Girl In The Game" att hon är att räkna med. Svensk talangfull rappare som sjunger på engelska. Videon hittas här och Elsas MySpace här.

----------

Gillar du Babyshambles och Libertines kanske du ska kolla upp gruppen Officer Dan som för övrigt spelar på BG's i Växjö den 26 augusti. Kolla även in
bandets MySpace.

torsdag 16 juli 2009

Imponerande video från Sour

En i Sverige okänd japansk grupp vid namn Sour gör en video endast med hjälp av webkameror. Ska det vara något att slösa värdefullt bloggutrymme på? Det tyckte inte jag innan jag såg videon i fråga. Maken till ambitiöst projekt får man leta efter. Bandet har låtit ett antal fans medverka i videon till låten "日々の音色 (Hibi no neiro)" och det blev följande resultat.

onsdag 15 juli 2009

Diverse videor från Rockweekend

Jag tänkte avrunda mitt bloggande från Rockweekend med videoklipp från några uppträdanden som jag hittat.

Nightingale - "Alonely / Glory Days":



U.D.O. - "Princess Of The Dawn":



Edguy - "Vain Glory Opera":



Mustasch - "I Lied" + badbollar



Testament - "Formation Of Damnation":



Avslutningsvis ett klipp där någon filmat leran:

tisdag 14 juli 2009

Rockweekend, dag 3: värme



Tredje dagen blev också den dag vi var längst på området. Turligt nog log vädergudarna mot oss för det var något konstigt ljust och varmt som strålade mot oss från himlen.

Söderhamns stoltheter Wolverine spelade framför en förhållandevis stor publik och var som vanligt väldigt bra. Vi bjöds på en ny låt som kommer att finnas på nya skivan "Communication Lost". Raskt vidare till Memory Garden för att se vad de var för filurer. De lät bra och var skickliga på sina instrument men vi tappade intresset efter ett tag. Efterföljande band Scar Symmetry följde samma mönster. Samspelt och skickligt, men eftersom det är, för mig, ett helt nytt band så är det svårt att ta till sig allt och man tappar intresse. Bandet var lite udda på så sätt att de har två sångare, en som growlar och en som sjunger vanligt.
Dags då för Nightingale med en leende Dan Swanö i spetsen. Bandet såg verkligen ut att ha skoj på scen och brorsan Dag drog som vanligt av sig tröjan. Ett bra framträdande som kändes alldeles för kort.
Vi hoppade därefter över både H.e.a.t och Hot Leg för att få något i magen. Vi gick och kollade lite snabbt på Queensrÿche men de kändes väldigt tråkiga och jag tyckte att sångaren Geoff Tates röst sprack ibland.
Jag hade ingen aning om att Edguy var så pass stora, men en månghövdad publik hade letat sig fram till scenen för att se dem. Den power metal som gruppen bjuder på är inget för mig även om jag nickade med i takten till "Superheroes". Däremot var det lite kul att se och inte minst höra mellansnackskungen Tobias Sammet köra på med sina buskisskämt och allsångsövningar.
Min rygg hade börjat göra sig påmind vid det här laget och jag började känna mig lite mätt på att klafsa runt i lerhöet, men när Dimmu Borgir klev upp på scenen så glömdes dessa saker bort.
Med en väldigt pampig inledning och ett väldigt tryck i musiken så var detta det uppträdande som imponerade mest på mig. Bomber och smink tillsammans med gruppens symfoniska black metal och en väldig frenesi i musicerandet körde de över oss å det grövsta.
Sista gruppen på festivalen var Napalm Death och deras vansinnesgrindcore och ni som hört dem vet att det verkligen är en udda stil. Tröttheten tog över och efter att ha sett två låtar så for vi hem.

Hade vädret varit bättre hade det vart lättare att uppskatta festivalen, men nu gjorde vi det bästa av situationen och klädde oss i regnkläder och stövlar och försökte undvika att halka i leran. Musikaliskt sett var det många roliga överraskningar, men även några besvikelser. Det hör ju dock till.
Apropå leran så såg ju de flesta ut som träskmonster med lera upp över öronen. Alla utom en tjej som gick omkring barfota utan en lerprick på sig förutom fötterna. Hur hon lyckades med det är en mysterium som vi nog aldrig kommer få svar på.

måndag 13 juli 2009

Rockweekend, dag 2: kyla och hö



Efter 40 timmar och 40 minuter slutade det äntligen att regna och festivalledningen lade ut stora mängder hö på lervällingen för att underlätta lite. Det fungerade hyfsat men leran var fortfarande överallt. Man skulle kunna tro att man var på Farm Aid med alla gummistövlar och allt hö snarare än en rockfestival.

Nåja, dag två kom vi till området lagom tills dess att Paradise Lost skulle spela. De hade av någon okänd anledning fått byta tid till 18.25. Kanske var det därför bandet var rätt oinspirerat och mest verkade störa sig på alla som stod och väntade på Mustasch spelning. För mig som aldrig riktigt lyssnat på gruppen gjorde detta till att mitt intresse inte direkt växte. Bara under låten "Say Just Words" lossnade det och både publiken och bandet tände till. Därefter följde nyss nämnda Mustasch och om Paradise Lost spelade i motvind så hade Ralf och hans mannar vinden i ryggen. Det bjöds på publikfriande mellansnack, ett riffande utan dess like och badbollsregn. Bra låtar och duktiga musiker. Den enda invändningen var att ljudet inte var av högsta kvalitet.
Vinden ja... under andra halvan av Arch Enemys konsert började den bli ohyggligt kall. Det stoppade iochförsig inte den svensk-tyska gruppen att mangla på men det blev lite enahanda i längden så vi gick och värmde oss i öltältet till dess att U.D.O. gick på scenen. Föga förvånande blev det en kavalkad med Accept-låtar som, liksom W.A.S.P., förde mig tillbaka 25 år i tiden. Tyvärr så blev Udos röst lite väl enerverande i längden och med vetskapen om att morgondagen skulle bli lång hoppade vi över dagens dragplåster Chickenfoot och åkte hem.

Behållningen av dag två var utan tvekan Mustasch som vet vad publiken vill ha och ger dem det. Ralf Gyllenhammar tog nog andrapriset i mellansnack av de band som jag såg.
Läs om dag tre imorgon.

fredag 10 juli 2009

Rockweekend, dag 1: lervälling



Vad får man om man kombinerar ofantliga mängder regn med en åker? Jo, en leråker. Och det var just det som mötte oss när vi kom till festivalområdet igår. Vissa verkade inte bry sig utan klafsade runt barfota utan att bry sig det minsta men för en bekväm småbarnspappa så var det inte att föredra. Vi slirade vidare till de två scenerna och kunde konstatera att de tänkt till; när en akt var slut var nästa klar att dra igång bara några minuter senare.

Dia Psalma var i full färd med att spela när vi kom och de gjorde bra ifrån sig och jag diggade med i deras kända låtar från början av nittiotalet. Testament var nästa band att äntra scenen och jag som aldrig hört dem förut blev till en början imponerad av bandets spelskicklighet men när varje låt sedan påminde om den första så tappade jag intresset. Snäppet ondare blev det när Dark Funeral levererade sin black metal med uppochnervända kors, bilder på djävlar och corpse paint. Hela svartmetallkitet med andra ord. Jag var rädd att corpse painten skulle regna bort men de verkade ha använt vattenfast smink. Musikaliskt så var det mer omväxlande och interssant än vad jag väntat även om jag kanske inte rusar ut och köper en skiva med dem.
När det var dags för W.A.S.P. så hade vi ställt oss frågan om Blackie Lawless fortfarande har rösten i behåll. Och det hade han. Tillsammans med sina kompetenta musiker spelade han gamla godingar som "I Wanna Be Somebody", "Blind In Texas" och "The Idol" och jag blev 11 år gammal igen. Vi bjöds på en show där det sprangs fram och tillbaka på scenen så det stod härliga till, allsång samt lite seriöst mellansnack.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var kallt, blött och lerigt men musiken var över förväntan.

Jag hade tänkt att ta med mig kameran men med tanke på vädret skrinlade jag de planerna. Kolla in bilder på Rockweekends sida istället.
Se till att kolla in kommande inlägg om dag två och tre.

torsdag 9 juli 2009

Man In The rain



Ikväll är det ju premiär på Rockweekend och ingen kan väl ha missat att ett monsunregn dragit över Sverige. Ja, minus värmen då... Men enligt yr.no så kommer det att sluta regna lagom tills dess att W.A.S.P. går upp på scenen så med lånat regnställ av svärfar så åker jag och försöker göra det bästa av situationen. Men jag kommer nog bli en "Man In The Rain" som Mike Oldfields låt heter. Jag återkommer imorgon med en första rapport från festivalen och tills dess kan ni kolla på ett playbackframträdande med nyss nämnda låt.



onsdag 8 juli 2009

Vilka frågor ställdes till Kent?



Kent håller på och spelar in sitt nya album (eller är de klara?) och traditionsenligt så svarar gruppen på diverse frågor som skickats in av fansen. Det är verkligen en blandad kompott av svar som gruppen ger; ibland seriösa men oftast skämtar de till det. Det beror i och för sig kanske på de frågor som kommer in? Kanske kan slå ihjäl några timmar en gråmulen dag som denna.

Här hittar de de aktuella frågorna. Tidigare Fråga Kent finns här: 1999, 2001, 2004, 2007.

tisdag 7 juli 2009

Bob Dylan - Desolation Row



Jag har varit inne och nosat lite på Bob Dylan tidigare (här), men aldrig riktigt fastnat. Detta kom att ändras lite häromdagen när jag var inne på en tråd i Prog Archives forum som handlade om proto-prog. Proto-prog kallas den musik som kom innan den egentliga progressiva rocken men som innehöll element som sedemera kom att känneteckna huvudgenren (läs en mer utförlig förklaring här). I alla fall så listades i denna tråd, som heter A Beginner's Guide to Proto-Prog, ett antal låtar som anses tillhöra proto-progen. Jag tyckte det var intressant och slängde ihop en spellista i Spotify med de låtar som jag kunde hitta. Jag lyssnade på dem och hittade några guldkorn, men den som stack ut var Bob Dylans "Desolation Row". En 11 minuter lång låt från 1965 hämtad från skivan "Highway 61 Revisited".
Så jag börjar sakta få upp ögonen för Dylan. Sent ska syndaren vakna. Lyssna på låten här nedanför.



Redovisning lyssningsenkät

Hela 66 personer svarade på enkäten om hur man främst lyssnar på sin musik. Föga förvånande kom digitala medier (mp3 med mera) på första plats med 36% av rösterna. Två blev faktiskt Spotify (22%) som slog CD med tre procentenheter. Vinylen är fortfarande rätt stark då den hamnade på fjärde plats med 12%.

Så här ser hela listan ut:


Mp3: 25 röster (36%)
Spotify: 15 röster (22%)
CD: 13 röster (19%)
Vinyl: 8 röster (12%)
FM-radio: 3 röster (4%)
Internetradio: 1 röst (1%)
Live: 1 röst (1%)
Annat: 1 röst (1%)

måndag 6 juli 2009

Anna Ternheim i Freluga



Jag hade tänkt att överraska sambon med en Anna Ternheim-konsert igår den 5 juli. Men själva överraskningsmomentet försvårades av att vår lille son inte klarar sig själv riktigt än och behöver barnvakt. Turligt nog ställde farmor och farfar upp på detta så jag och sambon kunde bege oss till Freluga. Jag kan villigt erkänna att jag aldrig varit i Freluga förut och jag hade ingen aning om att det finns något som kallas trädgårdsscen där. Men bevisligen finns det det.
I annonsen uppmanas man att ta med campingstolar och picnickorg, vilket gör det hela till en lite udda upplevelse. Anna Ternheim sjunger om bortrövade barn, döden och brusten kärlek samtidigt som semesterfirande småbarnsfamiljer sitter och sörplar kaffe och äter kärleksmums.



Men Anna klarar det över förväntan. Jag hade trott att det skulle bli en lågmäld akustisk afton, men så fel jag hade. Annas otroligt duktiga kompband skapade, tillsammans med Anna själv förstås, ett väldigt tryck från scenen där arrangemangen växlade från låt till låt. Från lugnt och skört till maffigt och komplext. Allt detta tillsammans med Annas låtar och skicklig stämsång gjorde gårdagens konsert till en väldigt positiv överraskning. Det var verkligen ingen svart söndagseftermiddag så jag kan varmt rekommendera både Freluga Trädgårdsscen och Anna Ternheim för er som är i valet och kvalet.



Låtlistan var:

"Shoreline"
"What Have I Done"
"Black Sunday Afternoon"
"Girl Laying Down"
"Damaged Ones"
"Summer Rain"
"Lovers Dream"
"No I Don't Remember"
"A French Love"
"I Follow You Tonight"
"Tribute To Linn"
"To Be Gone"
"Let It Rain"
"My Secret"
"Sweet Little Lies"

fredag 3 juli 2009

Uppsala Progressive Rock Festival 2009



Även i år anordnar S.A.R.F. Crimson Uppsala Progressive Rock Festival och som vanligt är det ett mycket överkomligt pris (100 kronor). Festivalen hålls 1 augusti och bjuder på följande band:

16:00 - Albatross Rex
17:30 - Mad Artwork
19:00 - Manticore
20:30 -
Rävjunk

Jag har faktisk Manticores skiva "Time To Fly" och även om jag inte lyssnat på den på ett tag kommer ihåg att jag var väldigt imponerad av Ulf Holmbergs gitarrspel.

Kolla in festivalens hemsida här för mer information.

torsdag 2 juli 2009

Elvis presenterar sitt husband

Hittade det här gamla klippet från en mindre känd konsert med Elvis. Konstigt att man inte sett den förr med tanke på det husband han presenterar.



Nu kanske man inte ska tro på allt man ser med det var en skickligt gjord video.

onsdag 1 juli 2009

Kaipa - Oceaner Föder Liv

Jag har haft ett sug efter att lyssna på Kaipa ett tag nu, men sjuttiotalsskivorna finns inte på Spotify och jag har inte haft tid att leta fram CD-skivorna så jag letade fram "Oceaner Föder Liv" från den självbetitlade debuten på YouTube. Lyssna och njut.