fredag 10 juli 2009

Rockweekend, dag 1: lervälling



Vad får man om man kombinerar ofantliga mängder regn med en åker? Jo, en leråker. Och det var just det som mötte oss när vi kom till festivalområdet igår. Vissa verkade inte bry sig utan klafsade runt barfota utan att bry sig det minsta men för en bekväm småbarnspappa så var det inte att föredra. Vi slirade vidare till de två scenerna och kunde konstatera att de tänkt till; när en akt var slut var nästa klar att dra igång bara några minuter senare.

Dia Psalma var i full färd med att spela när vi kom och de gjorde bra ifrån sig och jag diggade med i deras kända låtar från början av nittiotalet. Testament var nästa band att äntra scenen och jag som aldrig hört dem förut blev till en början imponerad av bandets spelskicklighet men när varje låt sedan påminde om den första så tappade jag intresset. Snäppet ondare blev det när Dark Funeral levererade sin black metal med uppochnervända kors, bilder på djävlar och corpse paint. Hela svartmetallkitet med andra ord. Jag var rädd att corpse painten skulle regna bort men de verkade ha använt vattenfast smink. Musikaliskt så var det mer omväxlande och interssant än vad jag väntat även om jag kanske inte rusar ut och köper en skiva med dem.
När det var dags för W.A.S.P. så hade vi ställt oss frågan om Blackie Lawless fortfarande har rösten i behåll. Och det hade han. Tillsammans med sina kompetenta musiker spelade han gamla godingar som "I Wanna Be Somebody", "Blind In Texas" och "The Idol" och jag blev 11 år gammal igen. Vi bjöds på en show där det sprangs fram och tillbaka på scenen så det stod härliga till, allsång samt lite seriöst mellansnack.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var kallt, blött och lerigt men musiken var över förväntan.

Jag hade tänkt att ta med mig kameran men med tanke på vädret skrinlade jag de planerna. Kolla in bilder på Rockweekends sida istället.
Se till att kolla in kommande inlägg om dag två och tre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar