tisdag 14 juli 2009

Rockweekend, dag 3: värme



Tredje dagen blev också den dag vi var längst på området. Turligt nog log vädergudarna mot oss för det var något konstigt ljust och varmt som strålade mot oss från himlen.

Söderhamns stoltheter Wolverine spelade framför en förhållandevis stor publik och var som vanligt väldigt bra. Vi bjöds på en ny låt som kommer att finnas på nya skivan "Communication Lost". Raskt vidare till Memory Garden för att se vad de var för filurer. De lät bra och var skickliga på sina instrument men vi tappade intresset efter ett tag. Efterföljande band Scar Symmetry följde samma mönster. Samspelt och skickligt, men eftersom det är, för mig, ett helt nytt band så är det svårt att ta till sig allt och man tappar intresse. Bandet var lite udda på så sätt att de har två sångare, en som growlar och en som sjunger vanligt.
Dags då för Nightingale med en leende Dan Swanö i spetsen. Bandet såg verkligen ut att ha skoj på scen och brorsan Dag drog som vanligt av sig tröjan. Ett bra framträdande som kändes alldeles för kort.
Vi hoppade därefter över både H.e.a.t och Hot Leg för att få något i magen. Vi gick och kollade lite snabbt på Queensrÿche men de kändes väldigt tråkiga och jag tyckte att sångaren Geoff Tates röst sprack ibland.
Jag hade ingen aning om att Edguy var så pass stora, men en månghövdad publik hade letat sig fram till scenen för att se dem. Den power metal som gruppen bjuder på är inget för mig även om jag nickade med i takten till "Superheroes". Däremot var det lite kul att se och inte minst höra mellansnackskungen Tobias Sammet köra på med sina buskisskämt och allsångsövningar.
Min rygg hade börjat göra sig påmind vid det här laget och jag började känna mig lite mätt på att klafsa runt i lerhöet, men när Dimmu Borgir klev upp på scenen så glömdes dessa saker bort.
Med en väldigt pampig inledning och ett väldigt tryck i musiken så var detta det uppträdande som imponerade mest på mig. Bomber och smink tillsammans med gruppens symfoniska black metal och en väldig frenesi i musicerandet körde de över oss å det grövsta.
Sista gruppen på festivalen var Napalm Death och deras vansinnesgrindcore och ni som hört dem vet att det verkligen är en udda stil. Tröttheten tog över och efter att ha sett två låtar så for vi hem.

Hade vädret varit bättre hade det vart lättare att uppskatta festivalen, men nu gjorde vi det bästa av situationen och klädde oss i regnkläder och stövlar och försökte undvika att halka i leran. Musikaliskt sett var det många roliga överraskningar, men även några besvikelser. Det hör ju dock till.
Apropå leran så såg ju de flesta ut som träskmonster med lera upp över öronen. Alla utom en tjej som gick omkring barfota utan en lerprick på sig förutom fötterna. Hur hon lyckades med det är en mysterium som vi nog aldrig kommer få svar på.

2 kommentarer:

  1. Verkligen Dimmu Borgir gjorde dagen! Var på första raden i mitten! :)
    Du är iaf på min bloglista nu!

    Ha det bra!

    SvaraRadera
  2. Själv höll jag mig lite längre bak.

    Jag har lagt in din blogg i länklistan.

    SvaraRadera