Rockweekend 2010, dag 2: solsken och Dee

http://www.rockfoto.nu/artists/Sepultura/gig/20100709/13288/photos/97972. FOTO: Mikael Olsson/ROCKFOTO

Det första bandet dag två var Sepultura som levererade en välspelad och aggressiv show och trots en fåhövdad publik så var frontmannen Derrick Green vid gott humör och skötte mellansnacket bra. Då jag är en sporadisk lyssnare av gruppen så blev uppträdandet lite av en lång konserts färd mot "Roots Bloody Roots" som spelades sist. Spelningen kan sammanfattas som bra.



http://www.rockfoto.nu/artists/Twisted%20Sister/gig/20100709/13289/photos/97981. FOTO: Mikael Olsson/ROCKFOTO

Det visade sig att Twisted Sister och Over The Rainbow bytt speltider vilket inte gjorde oss så mycket men jag har läst att vissa inte fått den informationen och därför missat Twisted Sisters spelning. Vad gick de miste om då? Jag har alltid tyckt att Twisted Sister är något som jag lyssnade på som barn och mest gillas av fylleskrålande grabbgäng. Men ut kliver en storleende Dee Snider och håller publiken i ett järngrepp från sekund ett. Maken till publikdomptör får man leta efter och det är proffsigt ut i fingerspetsarna när de spelar sina 25 år gamla dängor. Då materialet inte räcker en och en halv timme fylls det ut med diverse allsångsövningar av låtarna "I Wanna Rock" och "We're Not Gonna take It" samt en hyllning till Dio med Rainbows låt "Long Live Rock'n'Roll" (länk). En skeptiker blev överbevisad där på Mohedsfältet.



http://www.rockfoto.nu/artists/Over%20the%20rainbow/gig/20100709/13294/photos/98005. FOTO: Mikael Olsson/ROCKFOTO

Detta följdes av planlöst drivande på området där jag kollade in stenhårda M.A.N samt intagande av ljummen öl i öltältet innan det var dags för Over The Rainbow. Jag sa innan att jag inte visste vad jag skulle tycka om gruppen som består av gamla medlemmar från Rainbow som sammanstrålat med låtskrivaren och grundaren Ritchie Blackmores son Jürgen. På ett sätt känns det så utstuderat för att tjäna pengar men å andra sidan så är det faktiskt bra låtar och sångaren Joe Lynn Turner har ju faktiskt sjungit med gruppen när det begav sig så jag var minst sagt tudelad. I alla fall så kliver bandet med nämnda Turner ut på scenen och det låter riktigt bra. Klassiker efter klassiker levereras och även fast man saknar pappa Blackmore och Dio så vinner bandet över mig rätt fort i och med öppningslåten "Tarot Woman".

Efter detta var jag helt slut och orkade inte stanna kvar och kolla på Sebastian Bach som enligt rapport från mina kompisar körde på i hundra kilometer i timmen och lät riktigt bra trots vissa tekniska problem.

Rapport om dag tre kommer imorgon.