måndag 9 maj 2011

Recension av Roger Waters konsert i Globen 110504



I normala fall brukar jag vara rätt avogt inställd mot företeelsen att före detta medlemmar av en grupp åker runt och spelar sitt gamla bands material. Men i fallet med Roger Waters uppförande av "The Wall" är jag beredd att göra ett undantag. Dels så är "The Wall" Waters projekt från början till slut, de andra i Pink Floyd hade inte mycket att säga till om, och dels så är det en bländande show som vi konsertbesökare bjuds på. Och det är med betoning på show: Roger Waters spar verkligen inte på krutet då det är explosioner, plan som kraschar och drift med fascismen, allt detta i första låten. Allt eftersom konserten går så byggs muren upp bit för bit och används som en projektionsduk för en imponerande ljusshow som har ett övertygande antikrigsbudskap.

Waters sång är låter förvånansvärt bra med tanke på att han faktiskt är 67 år gammal. Bandet är ett gäng fullblodsproffs och backar upp fläckfritt men det står klart vem som är stjärnan då bandet stora delar av spelningen är skymd bakom muren.
Självklart dyker en barnkör upp i "Another Brick In The Wall (part 2)" och jag kan inte låta bli att undra om en lokal kör anlitas vid varje spelning eller om den följer med på jorden runt? Jag gissar på det första alternativet.

Det enda som grämer mig i efterhand är de kassa platser som vi hade. Vi satt på plasterna längst upp närmast taket i Globen och jag kan tänka mig att konserten var än mer imponerande nere på parkettplasterna. Nu fick jag nöja mig med att se flygande grisar, uppblåsta lärare samt en minst sagt imponerande final snett uppifrån men ändå är det en minnesvärd upplevelse.
Jag tror nog att det är den näst mest spektakulära konsert jag någonsin sett. Den mest spektakulära? Pink Floyd på Ullevi 1994.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar