fredag 21 december 2012

100 genombra skivor: #54 Baron Bane - LPTO


Baron Bane är ett förhållandevis okänd grupp från Gävle som i mitt tycke förtjänar en större publik. Musiken har en keyboardbaserad ljudbild som toppas av starka melodier levererade av den fantastiska sångerskan Ida Long. Den absoluta höjdpunkten på "LPTO" (2011) är "My Slow World" men alla låtarna på plattan håller mycket hög klass och helhetsupplevelsen är till full belåtenhet.

måndag 17 december 2012

100 genombra skivor: #53 Høst - På Sterke Vinger


Høst var en norsk grupp som spelade musik i gränslandet mellan hårdrock och progressiv rock. Mycket inspirerade av den svenska gruppen November, både musikaliskt och det faktum att de sjöng på sitt eget språk istället för engelska. Så på Høsts debutalbum "På Sterke Vinger" (1974) är all sång på norska. Detta är absolut inget att avskräckas av utan det passar alldeles utmärkt till den av melodier proppfulla musiken. Ska man välja ut några låtar som står ut från detta helgjutna verk så blir det "I Ly Av Mørket" och titelspåret "På Sterke Vinger".

tisdag 11 december 2012

100 genombra skivor: #52 Tingsek - World Of Its Own


För att vara snäll mot min sambo följde jag med henne till en konsert med någon som kallade sig Tingsek. Jag hade aldrig hört talat om personen, med förnamnet Magnus, men blev mäkta imponerad av honom och hans band. Mäkta imponerad blev jag även av skivan "World Of Its Own" (2006) som införskaffades därefter. Tingsek spelar en en skön popsoul kryddat med precis lagom mängd utsvävningar åt alla de håll. Bäst lyckas han faktiskt i covern av Depeche Modes "Shaking The Disease" som han lyckas göra till sin egen. De andra låtarna är dock inte långt efter utan är så bra att albumet kvalar in på min lista.

måndag 10 december 2012

100 genombra skivor: #51 The Who - Who's Next


Vi har en legendarisk grupp, The Who. Vi har en legendarisk skiva, "Who's Next" (1971). Vi har nio utomordentliga låtar där "Baba O'Riley" och "Behind Blue Eyes" är extra strålande. Nog sagt egentligen.

tisdag 27 november 2012

100 genombra skivor: #50 Black Sabbath - Vol. 4


När jag läser om skivor jag gillar är det ofta som inspelningarna varit jobbiga och banden har arbetat i uppförsbacke. Kanske är det i motgång som man verkligen måste klämma ur det bästa för att få resultat? Ett exempel på detta verkar vara Black Sabbaths "Vol. 4" (1972). Gruppens basist Geezer Butler har sagt att budgeten för skivan delades mellan kostnaden för inspelningsstudio och kokain. Vilket låter sig höras i vissa av låtarna, "Snowblind" till exempel. Men om man bortser från vad som hände bakom mixerbordet och lyssnar på slutresultatet så har vi ett band som tar ut svängarna och experimenterar. Det är akustiska gitarrer, "Laguna Sunrise", piano- och mellotronballad, "Changes", men vi finner också klassiskt Sabbathskt riffmalande i "Supernaut". Prima album om du frågar mig.

onsdag 21 november 2012

100 genombra skivor: #49 Watain - Lawless Darkness


I likhet med Ghosts "Opus Eponymous" så hyllas Belsebub i låt efter låt på Watains "Lawless Darkness" (2010). Skillnaden är att Watain gör det på ett mer traditionellt black metal-manér, om än något nedtonat och melodiöst än tidigare plattor. Anhängare av hård musik behöver dock inte misströsta, man får sin beskärda dos av mangel även på denna skiva. Men musiken är gjord med sådan finess och pondus att det i slutändan är ett helgjutet alster som i min bok gör att "Lawless Darkness" lämnar de flesta (om inte alla) andra i genren bakom sig.

fredag 16 november 2012

Spotify i webbläsaren


För ett tag sedan så berättade jag om en inofficiell lösning till att få tillgång till Spotify i webbläsaren. Föga förvånande stängde Spotify raskt ner den tjänsten. Troligen på grund av att de arbetade med en egen lösning. Nu är den färdig för betatestning och du kan spana in den här
Webbvarianten är något mer sparsmakad men fungerar alldeles utmärkt för det dess huvudsyfte; att spela musik.

tisdag 13 november 2012

100 genombra skivor: #48 Deep Purple - Machine Head


Till skillnad från många andra skivor som jag listar så behöver inte Deep Purples "Machine Head" (1972) någon närmare presentation. Fem skickliga musiker och sju bluesbaserade hårdrockslåtar varav en innehåller ett riff som varje ägare av en elgitarr någon gång spelat. Jag skulle kunna grotta ner mig i Jon Lords Hammondhantering, Ritchie Blackmores gitarrgnidande, Ian Paice trummtrollande, Roger Glovers basbravur eller Ian Gillans sångsinnrikhet men det behövs inte. Plattan talar för sig själv.

fredag 9 november 2012

100 genombra skivor: #47 Gentle Giant - Octopus


Vid en första, och en andra, och en tredje lyssning ter sig Gentle Giants "Octopus" (1972) som en kantig samling infall där det spelas lite som det vill på diverse instrument som bandet hittat i inspelningsstudion. Men om man verkligen ger sig tid att ta in musiken så visar det sig att det är ett mästerverk där låtarna är så invecklade och uttänkta att man nästan inte förstår hur de burit sig åt. Risken med alltför skickliga musiker är att det blir en uppvisning i virtuositet, men den fällan går inte Gentle Giant i utan de ger oss en skiva värdig att hamna på min lista.

onsdag 7 november 2012

Witchcraft - It's Not Because Of You

Det var länge sedan jag skrev om något annat än de 100 genombra skivor som jag sliter mitt hår för att bli klar med. Dock så måste jag tipsa om en finfin låt som jag hörde på radion häromveckan. Det är det svenska bandet Witchcraft och deras "It's Not Because Of You" från plattan "Legend" som kom i år. Så: färdigtipsat, tillbaka till hundralistan.

fredag 2 november 2012

100 genombra skivor: #46 Ghost - Opus Eponymous


Kan man ta ett band där sångaren går under namnet Papa Emiritus, utspökad som en påve från underjorden, och där texterna förkunnar hin håles budskap, på allvar? Nja, om det inte vore för att musiken är så himmelsk så skulle Ghost hamna i samma fack som Lordi och GWAR. Men som jag tidigare skrivit angående Slipknot: är det bra så är det bra. Det gäller även här.
Musiken låter som Blue Öyster Cult och King Diamond slagit ihop sig med Max Martin i en ohelig allians. Låtarna på skivan "Opus Eponymous" (2010) är sprängfylld av fina melodier och sköna inslag vilket absolut inte är det som man associerar med texter av den här sorten.
Albumet innehåller inte ett enda svagt spår vilket gör att den hamnar på listan.

onsdag 24 oktober 2012

100 genombra skivor: #45 Marillion - Script For A Jester's Tear


I slutet av sjuttiotalet så hade i princip alla progressiva rockgrupper antingen lagt av eller ändrat stil till en mer topplisteinriktat sound, Yes och Genesis är de främsta exemplen på detta. Det fanns bara ett band som trotsade strömmen och axlade progmanteln under åttitalet och spelade gammal hederlig prog och det var Marillion. Deras debutskiva "Script For A Jester's Tear" (1983) är ett mästerverk både musikaliskt och inte minst textmässigt. Sångaren och textförfattaren Fish har en förmåga att få till de mest otroliga formuleringar. Just detta album är del ett i en trilogi som behandlar Fish skilsmässa.

onsdag 17 oktober 2012

100 genombra skivor: #44 Santana - Caravanserai


Carlos Santanas musik har alltid varit ett sammelsurium av rock, jazz och salsa. Ibland har han lutat mer åt det poppiga och kommersiella hållet men på "Caravanserai" (1972) är det den jazziga ådran som dominerar. Med en sund dos av experimentlusta och skickliga musiker så får Santana till ett hejdundrande album som inte dippar någonstans.

onsdag 3 oktober 2012

100 genombra skivor: #43 The Pax Cecilia - Blessed Are The Bonds


Man kan knappt sätta på radion innan man översköljs av post metal med pianoinslag nuförtiden. Ska det fortsätta så här riskerar genren att bli urvattnad. Nej, just det, jag råkade se världen ur ett inverterat perspektiv. Musiken som amerikanska The Pax Cecilia spelar är inte direkt mainstream men bra likväl. "Blessed Are The Bonds" (2007) blandar på ett förträffligt sätt, som jag skrev, piano och post metal. Man vaggas in i en lugn behaglig sinnesstämning för att i nästa sekund kastas in i ett ursinnigt känsloexplosion. Bandet är okänt för den stora massan men skivan är väl värd en lyssning då det är kvalitet från början till slut.

tisdag 2 oktober 2012

100 genombra skivor: #42 Gojira - The Way Of All Flesh


När i princip andra dödsmetallgrupper sjunger om blod, död och fan och hans moster sticker franska Gojira ut genom att sjunga om miljöfrågor. På skivan "The Way Of All Flesh" (2008) är taktbyte mer regel än undantag. Musiken böljar från lugnt till stenhårt och man känner sig som att man åkt ett varv i en bergochdalbana när de sista tonerna tonar ut.

tisdag 25 september 2012

100 genombra skivor: #41 Blind Melon - Soup


Blind Melons korta storhetstid under 1990-talet tog abrupt slut när sångaren Shannon Hoon hittades död i gruppens turnébuss bara några veckor efter deras andra skiva "Soup" (1995) släppts. Denna korta brinntid i rampljuset har i viss mån lett till att Blind Melon ses som ett one-hit-wonder i och med singeln "No Rain" som släpptes 1992. Lyssnar man på "Soup" så får man snabbt revidera detta. Albumet är en väldigt angenäm upplevelse där Shannens unika röst samspelar med bandets psykedeliskt amerikanska alternativa rock. Egentligen är det inte så mycket som man behöver analysera, skivan innehåller 14 topplåtar med "2 X 4" och "Mouthful Of Cavities" som står ut lite extra mycket.

fredag 21 september 2012

100 genombra skivor: #40 Perssons Pack - Kärlek Och Dynamit


Det första som slår mig när jag letar information om Perssons Packs debutskiva "Kärlek Och Dynamit" (1989) är att den inte är helt lättillgänglig. Och då menar jag inte musikaliskt utan fysiskt; den finns inte att köpa på någon av de nätskivbutiker jag kollat på. Det enda jag vid skrivtillfället hittade var ett begagnat exemplar på Tradera. Ej heller finns den i digital form, den lyser med sin frånvaro på Spotify, Wimp och Grooveshark. Någon enstaka låt finns här och var men inte hela skivan. I dessa tider av omedelbar tillfredsställelse är man inte van att det man söker inte finns nära till hands.
Detta kan vara lite synd då plattan absolut inte får glömmas bort. Alla låtar är i mina öron klassiker och ingen kan på svenska beskriva hopplöshet, olycklig kärlek och småstadsmörker som gruppens rorsman Per Persson. Hans formuleringar är helt unika och när de sjungs med en bred bollnäsdialekt och vemodig musik är det svårt att inte hänföras.

onsdag 19 september 2012

100 genombra skivor: #39 Camel - Moonmadness


Ännu en progskiva på listan. Tar de aldrig slut? Jag är rädd att det blir en övervikt av den musikstilen när mina favoritskivor nu radas upp. 
Hur som helst, känslan man får när man lyssnar på "Moonmadness" (1976) med Camel är att de satt sig vid sina instrument och kommit överens om att spela in ett mästerverk och därefter gjort detta. Det låter så enkelt samtidigt som det låter svårt. Melodierna och slingorna på albumet är tätt sammanflätade på ett så självklart sätt att det aldrig blir tråkigt. Få grupper, om ens någon, klarar av det lika bra som Camel.

tisdag 18 september 2012

Splash i Norge 1973

I somras fick jag äntligen se det mytomspunna söderhamnsbandet Splash spela live. Skoj att se att så många av gruppmedlemmarna som blivit musiklärare men det är inte så konstigt för de kunde verkligen spela. Ni kan spana in det själva i den här liveupptagningen från Norge (Holmenkollen om jag inte misstar mig) från 1973. Vet tyvärr inte vilka låtar som spelas.

måndag 17 september 2012

100 genombra skivor: #38 Wolverine - The Window Purpose


Det ska erkännas att jag sällan lyssnar på progressiv metal men när jag gör så är det Wolverine som hamnar i skivspelaren (eller snarare hårddisken nuförtiden). Det är ett lustigt sammanträffande att ett av de få band som jag uppskattar i genren kommer från samma stad som mig (Söderhamn). 
Jag följde med en kompis på releasefesten för gruppens tredje skiva "Still" (2006) och blev mäkta imponerad av bandet så jag köpte alla deras skivor på ett bräde. Guldklimpen av dessa visade sig vara debutfullängdaren "The Window Purpose" (2001). Grabbarna i bandet är fullfjädrade musiker och lyckas utomordentligt att processa ner alla sina influenser till en riktigt trivsam skiva där taktbyten, gitarrsolon och hög sång återfinnes. Låtarna "My Room" och "His Cold Touch" är plattans absoluta höjdpunkter.

onsdag 12 september 2012

100 genombra skivor: #37 Slipknot - Vol. 3: (The Subliminal Verses)


Vad nu? Slipknot!? Hur kan du gilla de fjantarna med sina fåniga masker? Det är bara image och kan inte spela.
Ja, deras image är kanske plankad rakt av från Kiss men mitt motto lyder: är det bra så är det bra. Och "Vol. 3: (The Subliminal Verses)" (2004) är bra. Musiken böljar från mjukt i "Vermillion Pt. 2" till hårt i... ja i princip alla andra låtar. I mina öron blir inte Slipknot bättre än på det här albumet och ska du bara lyssna på en låt från det så rekommenderar jag "The Blister Exists" men skivan är bra från början till slut.

torsdag 6 september 2012

100 genombra skivor: #36 Kaipa - Kaipa


Är Kaipas självbetitlade debutskiva från 1975 prog med ett "g" eller progg med två "g"? Musiken är definitivt prog, inspirerad av Yes och Genesis, medan texterna följer tidsandan och är mer åt det proggiga hållet. Inget ont i det dock. Jag gillar texterna och kan inte riktigt påminna mig om något annat band som lyckats sammanfläta de två stilarna på så bra sätt som på den här skivan. Ett mästerverk.

tisdag 28 augusti 2012

100 genombra skivor: #35 Linton Kwesi Johnson - Forces Of Victory


Dub-reggae är en undergenre till reggae där man, väldigt förenklat, sätter eko på de flesta instrumenten. Det finns självklart fler inslag som skapar stilen men jag beskriver den så för att förenkla. Linton Kwesi Johnson är i mina öron den främste utövaren av dub och bäst lyckades han på "Forces Of Victory" (1979). Linton, eller LKJ som han också kallas, har alltid haft en politisk medvetenhet och i sina låtar tar han ofta upp ämnen som rasism och orättvisor. Ett exempel på detta är "Sonny's Lettah (Anti Sus Poem)" där den engelska polisbrutaliteten avhandlas på ett otäckt och gripande sätt.
Soundet tillsammans med Lintons nästan mässande röst är en oslagbar kombination som tillsammans med åtta starka låtar gör "Forces Of Victory" till en riktig höjdare.

måndag 27 augusti 2012

100 genombra skivor: #34 Emerson, Lake & Palmer - Trilogy


Jag kommer klart ihåg hur jag för över tjugo år sedan började min resa in i den progressiva rocken med Emerson, Lake & Palmers "Trilogy" (1972). Skivan börjar med låten "The Endless Enigma (part 1)" och redan vid det första pianoutbrottet i den var jag fast. Gruppen blandar Kieth Emersons och Carl Palmers intrikata klaviatur- och trumpartier med Greg Lakes skönsjungande stämma till ett hopkok som överväldigade mig då och överväldigar mig nu. Till och med bandets försök att skämta till det i "The Sheriff" lyckas. En klassiker.

tisdag 21 augusti 2012

100 genombra skivor: #33 Gösta Berlings Saga - Detta Har Hänt


Gösta Berlings Saga har i intervjuer sagt att de inte vill bli kallad progressiv rock. Troligen för att inte fastna i något fack och därför känna sig begränsade. Men lyssnar man på deras musik så är det mycket svårt att titulera den som något annat än just progressiv rock. Lyssna på albumet "Detta Har Hänt" (2009) så förstår ni vad jag menar. Skivan är något av det bästa som jag lyssnat på på många år och jag kan inte värja mig mot den kantiga gitarren, det innovativa trumspelet och mellotronmattorna. Skivans absoluta höjdpunkt är "Sorterargatan 3" som i sanning är ett mästerverk.

torsdag 16 augusti 2012

100 genombra skivor: #32 Tangerine Dream - Phaedra


Ibland är det verkligen svårt att förklara vad det är man gillar med en skiva. I vanliga fall brukar jag förespråka att det ska hända saker i musiken och på Tangerine Dreams album "Phaedra" (1974) så är väl inte "omväxlande" det första ord som dyker upp när man ska beskriva den. Fast med ambientmått mätt så är den just det och det är nog däri hemligheten ligger. Man dras in i en värld av elektroniska instrument som man aldrig förr upplevt som hela tiden nästan omärkligt byter skepnad. Det är bara små variationer så om man bara skummar genom skivan kommer den att låta snarlik men om man ger den en chans, gärna i hörlurar, så är den helt otrolig.

fredag 10 augusti 2012

100 genombra skivor: #31 The Soundtrack Of Our Lives - Extended Revelation For The Psychic Weaklings Of Western Civilization


Inte förr, inte senare har The Soundtrack Of Lives låtit mer psykedelisk som på skivan med det behändiga namnet "Extended Revelation For The Psychic Weaklings Of Western Civilization" (1998). Man hör tydligt influenserna från sent sextiotal men bandet faller aldrig i fällan att låta som kopior utan bidrar med något eget med ett väldigt lyckat resultat. 16 melodispäckade låtar som inte tappar i kvalitet och där "Century Child" och "Jehovah Sunrise" står ut lite extra.

tisdag 7 augusti 2012

100 genombra skivor: #30 Regina Spektor - Far


Regina Spektor måste ha haft ett överflöd av idéer när hon startade inspelningen av sitt femte album "Far" (2009). Varje låt, som i grunden är Spektor och hennes piano, är belamrade med infall och oväntade vändningar. Som om inte det vore nog så är alla låtar så starka att de kanske inte ens skulle behöva den extra kryddan, men kombinationen av experiment och topplåtar gör skivan till något utöver det vanliga. Jag behöver inte ens lyfta fram något speciellt spår, du kan välja vilken du vill och den är bra.

måndag 30 juli 2012

Dave Brubeck - Blue Rondo A La Turk

Här har det varit tyst ett tag men jag har helt enkelt tagit semestern på allvar och fyllt min tid med solning, molning (uttryck myntat av min treårige grabb), grillning och de vanliga semestersysselsättningarna (läs: öl).
Men jag tänkte så här i all hast bjuda på min favoritlåt för tillfället: "Blue Rondo A La Turk" med Dave Brubeck. Jag fascineras väldeliga av att den låter betydligt mer modern än 1958 som den faktiskt är ifrån.

tisdag 10 juli 2012

100 genombra skivor: #29 Kanye West - My Beautiful Dark Twisted Fantasy


Jag hade riktigt svårt för Kanye West tidigare. Jag kan gå så långt att säga att jag ogillade honom. Men så läste jag någonstans att han hade samplat King Crimsons "21st Century Schizoid Man" på albumet "My Beautiful Dark Twisted Fantasy" (2010) så jag var ju tvungen att kolla upp hur han hade slaktat den gamla progskatten. Nu hade han inte förstört utan låten "Power" visade sig vara riktigt bra. Jag fortsatte lyssna och hux flux så hör jag Jon Andersons ljusa stämma samplad från Mike Oldfields låt "In High Places". Jag börjar förstå att den gode Kanye skaffat sig lite annorlunda inspiration inför denna skiva vilket även märks på de övriga låtarna som även utan progsamplingar klarar sig alldeles utmärkt då de riktigt sjuder av innovativa infall av stråkar, gitarrer och gästartister.

Jag har sannerligen fått omvärdera Kanye West tack vare denna platta som är utomordentlig från början till slut.

tisdag 3 juli 2012

Splash spelar i Söderhamn i sommar


Jag har länge vart intresserad av det gamla Söderhamnsbandet Splash som släppte några skivor på sjuttiotalet. Till min glädje så kommer de att den 20 juli spela på Erik Anders-gården i Söderala alldeles utanför Söderhamn. Extra roligt är att hälsingegården Erik Anders för övrigt i dagarna blivit antaget som världsarv.
Splash spelar rock med jazziga inslag och väl tilltagna låtar som tilltalar mig. Vill ni höra hur de låter så kan ni ladda ner mp3:or från alla deras skivor här.

tisdag 26 juni 2012

100 genombra skivor: #28 Devil Doll - The Girl Who Was... Death


Det är svårt att med ord försöka beskriva Devil Dolls "The Girl Who Was.. Death" (1989). Sångaren, den mystiske Mr Doctor, ömsom sjunger, ömsom viskar, ömsom pratsjunger (sprechgesang) sina svårtydda texter. Musiken alternerar mellan klassisk hårdrock, stråkar och allehanda galna inslag. Skivan, som består av en låt, är 66 minuter och 6 sekunder lång (en slump?) men en stor del av dessa består av tystnad. När jag läser vad jag skrivit så undrar jag själv vad det är för en skiva? Det låter mest som en massa galenskap. Men tro mig, det är en resa som man ger sig ut på när man sätter igång skivan och i mitt fall så kan jag inte stänga av förrän jag lyssnat på hela.

tisdag 19 juni 2012

100 genombra skivor: #27 Massive Attack - Mezzanine


Trip hop, kan det vara något att hänga i julgranen? Ja, när det låter som den gör på Massive Attacks "Mezzanine" (1998). Personligen så spelar det ingen roll vilken genre musiken tillhör. Är det bra så är det bra. Och skivan i fråga är verkligen bra. Med en mörk och mystisk underton lyckas de skapa en stämning som tilltalar mig. Plattans absoluta höjdpunkt är öppningsspåret "Angel" som börjar lugnt och sakta byggs upp till ett distat crescendo. Men det finns inte ett dåligt spår att finna på skivan. De vokala insatserna på "Mezzanine" delas mellan fem olika personer och adderar till helheten som är alldeles förträfflig.

onsdag 13 juni 2012

Rush - Clockwork Angels, låter exakt som förväntat


Det blir problematiskt för mig när Rush släpper en ny skiva. De är utomordentligt skickliga musiker, verkar vara ett gäng trevliga herrar plus att de har en minst sagt imponerande meritlista baserat på deras tidigare skivor. Men denna lista kan ställa till problem också, för vare sig man vill eller inte så jämför man med tidigare plattor och i ljuset av dessa räcker inte nya "Clockwork Angels" speciellt långt. Precis som de tidigare två fullängdarna från 00-talet, "Vapor Trails" och "Snakes & Arrows", så mal låtarna på utan direkta känsloyttringar. Turligt nog så glimtar låtarna till i sticken där det gjuts lite liv och gränserna tänjs lite. Här och var, exempelvis i "Headlong Flight", flirtas det med bandets sjuttiotalssound men "Clockwork Angels" bästa stund är lunga "The Garden" som bryter av mot de andra låtarnas grötighet plus att Geddy Lees numera lägre röst kommer mycket mer till sin rätt i den. Hade du frågat mig så är det "The Garden" som skulle stått mall för hur albumet skulle låta. Nu är det inte så utan "Clockwork Angel" låter exakt som jag hade trott och med vissa undantag så är det mest en axelryckning från min sida.

tisdag 12 juni 2012

100 genombra skivor: #26 Pink Floyd - Animals


Ett lyckat recept för en bra skiva kan vara följande: fem låtar om djur baserat på George Orwells bok Animal Farm, osämja mellan basisten och resten av bandet samt ett omslag med en gris som flyger över en fabrik. Just detta lyckades Pink Floyd pricka in när de gjorde sin tionde skiva som kom att kallas "Animals" (1977). Gruppens karaktäristiska drömska ljudbild får fritt spelrum utan att det blir tråkigt på denna platta. Trots inre stridigheter om bland annat royalties så märks inte detta på resultatet som blir en av gruppens bästa fullängdare.

torsdag 7 juni 2012

100 genombra skivor: #25 Anekdoten - Vemod


Tillsammans med Änglagård och Landberk gav Anekdoten nytt liv i den avsomnade progressiva rock-scenen i början på nittiotalet. Bandet började som ett King Crimson-coverband och på debutskivan "Vemod" (1993) så  märks detta rätt väl. Influenserna slår dock aldrig över och blir rena plankningar utan det hålls på ett sunt avstånd och Anekdoten lyckas skapa något eget. Plattan börjar med två oerhört starka låtar, "Karelia" och "The Old Man & The Sea", som verkligen golvar mig. Kanske är det två av de bästa musikstycken som skrivits av några svenskar? Omöjligt fråga att svara på, men riktigt bra är de i alla fall. Sjunker nu kvaliteten på resten av "Vemod"? Inte nämnvärt: progrökare efter progrökare avhandlas till dess att man kommer till "Sad Rain" (bonuslåt på Japanutgåvan) som är en mellotronorgie utan dess like och samtidigt en värdig avslutning på en riktigt bra skiva.

tisdag 5 juni 2012

Inspirationen till Child In Time

Deep Purples "Child In Time" från albumet "Deep Purple In Rock" från 1970 har de flesta nog hört men vad jag inte visste var att låtens karaktäristiska melodislinga är en plankning från gruppen It's A Bautiful Days låt "Bombay Calling" som kom året innan. Deep Purple erkänner lånet/stölden/inspirationen men det är lustigt hur sådan information försvinner ju längre tiden går.
Om ni inte tror mig kan ni själva lyssna och jämföra.

"Child In Time":


"Bombay Calling":

tisdag 29 maj 2012

100 genombra skivor: #24 Pearl Jam - No Code


Pearl Jam kategoriseras ofta som ett grungeband men om man ser till de flesta skivor de släppt så skulle jag vilja kalla musiken de spelar rock helt enkelt. Under några år på nittiotalet så verkade det som att gruppen inte kunde göra några fel. Kronan på verket är nog ändå "No Code" (1996) som med sin kompott av lugna låtar och hårdare tongångar resulterar i en riktig toppskiva. Personligen tycker jag att Pearl Jam blommar ut i de lugnare sångerna, exempelvis "In My Tree" och "Present Tense", där Eddie Vedders röst verkligen kommer till sin rätt.

onsdag 23 maj 2012

100 genombra skivor: #23 Blackfield - Blackfield II


Mångsysslaren Steven Wilsons mest poporienterade projekt Blackfield är ett samarbete med en av Israels största rockartister Aviv Geffen. Och ett väldigt lyckat sådant kan tilläggas. Till skillnad från andra grupper som Wilson är involverad i så rör sig låtarna i Blackfield i välkänt vers-refräng-land och på skivan "Blackfield II" (2007) lyckas de extra bra med det. Låtarna är skrivna av både Geffen och Wilson och de delar även på sången vilket gör skivan mer dynamisk. Jag råder i vanlig ordning att lyssna på hela plattan men ska du bara välja en låt så är det den magnifika "1,000 People" som jag rekommenderar.

tisdag 15 maj 2012

100 genombra skivor: #22 Rainbow - Ritchie Blackmore's Rainbow



Ritchie Blackmore lämnade Deep Purple då han var missnöjd med den inriktning musiken tagit på plattan "Stormbringer" för att starta gruppen Rainbow. Första skivan heter blygsamt "Ritchie Blackmore's Rainbow" (1975) och med en sådan titel är det inte mycket snack om vem som styr bandet. Ritchie gjorde genidraget att anlita Ronnie James Dio som sångare och med sin egna gitarrförmåga var det nästan förutbestämt att något stort skulle bli resultatet av samarbetet. Med nio stycken gedigna låtar av varierande karaktär med "The Temple Of The King" som kronan på verket blir facit inget annat än att "Ritchie Blackmore's Rainbow" är ett toppalbum.

torsdag 10 maj 2012

Storm Corrosion, lovande parantes


Förväntan kan ställa till det. När jag först hörde om Storm Corrosion, samarbetet mellan Steven Wilson och Mikael Åkerfeldt, så hoppades jag på ett mästerverk där deras största stunder i tidigare karriärer sammanfogades till något utöver det vanliga. Wilson och Åkerfeldt visste med största sannolikhet att det skulle bli väldigt svårt att uppnå det resultatet så från första början så drog de ner förväntningarna genom att säga att det inte låter som någon av dem tidigare gjort. Med andra ord: förvänta er inget Porcupine Opeth. Detta må vara hänt, jag är för experiment och att artister ska få göra som de vill och ibland lyckas det väldigt väl så någonstans så fanns hoppet där.

Hur låter då den självbetitlade plattan? Den börjar verkligen lovande med låtarna "Drag Ropes" och "Storm Corrosion" där stämningen för skivan sätts: lugna akustiska partier och knasiga infall med en mörk ljudbild som sakta bygger upp skivan till ett storslaget cresendo. Och där har vi mitt problem med albumet; den stora finalen kommer aldrig. Genom hela albumet lovar den om att snart kommer förlösningen, men den uteblir. Jag tror att "Storm Corrosion" är precis som Steven och Mikael vill ha den men för mig så räcker det inte hela vägen.
Det är en bra skiva som förtjänar att lyssnas på ibland men för mig så blir det inte mer än en parantes.

tisdag 8 maj 2012

100 genombra skivor: #21 Magnus Uggla - Om Bobbo Viking


Magnus Uggla har varit bra en gång i tiden. Oturligt nog så är det väldigt länge sedan och som bäst var han på sin debutskiva "Om Bobbo Viking" (1975). Därefter har det sakta men säkert gått neråt i kvalitet så jag kan nog nästan lova att det här är den enda skivan med Uggla på min lista. Tråkigt men sant.
På den här tiden var Magnus tydligt influerad av den engelska glam-rocken och då främst kanske David Bowie. Men han tog den musikstilen, ändrade språket till svenska och gjorde något eget av det. Även lite progressiv rock har smugit sig in i "Riddarna Av Mörkret". Tack vare de starka låtarna, där "Hallå" och "Okänd Värld" är de klarast lysande stjärnorna, så blev resultatet riktigt bra. 

torsdag 3 maj 2012

100 genombra skivor: #20 King Crimson - Lizard


I och med lanseringen av Spotify har jag blivit rätt bekväm i mitt val av vad jag ska lyssna på. Ofta så kör man igång något som finns i deras arkiv av ren lathet. Ska jag behöva gå hela vägen ner i källaren för att hämta en cd? Måste jag leta fram den portabla hårddisken med alla gamla mp3:or i taskig kvalitet? Usch vad jobbigt, då lyssnar jag på något annat i stället.
King Crimson har på grund av detta fallit mellan stolarna då de inte återfinns på Spotify. Därför var det extra roligt att återupptäcka deras album "Lizard" (1970) som mer än väl platsar på den här listan.
Att ge sig på att beskriva King Crimsons musik på denna platta kan vara ett vanskligt projekt då den innehåller dissonanser, vackra melodier, oangenäma melodier, jazz och otaliga infall som bandets härförare Robert Fripp kokat ihop till en underbar proggryta som jag råder dig att lyssna på från början till slut.

fredag 27 april 2012

100 genombra skivor: #19 Lisa Miskovsky - Fallingwater



Lisa Miskovsky var inte helt nöjd med sitt självbetitlade debutalbum och tänkte att hon måste samarbeta med en riktigt vass låtskrivare till uppföljaren "Fallingwater" (2003). Efter att repat mod till sig ringde hon till Kents Jocke Berg och frågade om han ville samarbeta. Turligt nog sa han jag och tillsammans skapade de en perfekt pop-/rockskiva där låtarna "A Brand New Day" och "Sing To Me" står ut lite extra. Musiken påminner här och där om Kent, vilket inte är så konstigt, men får en egen identitet mycket tack vare Miskovskys röst.

onsdag 25 april 2012

Storm Corrosion - Drag Ropes

Jag pratade med en kompis om Mikael Åkerfeldts och Steven Wilsons projekt Storm Corrosion där jag sa att antingen blir det olyssningsbart eller så blir det det bästa man någonsin hört. Efter att jag lyssnat på första smakprovet "Drag Ropes" så kan jag fortfarande inte ge ett svar. Låten är så proppfylld med idéer att det nog tar ett tag innan jag kan smälta den men det låter helt klart lovande. Lyssna själva.


tisdag 24 april 2012

Kent - Jag Är Inte Rädd För Mörkret, saknar tuggmotstånd


Jag vill verkligen gilla den här skivan. Efter att ha hört singeln "999" så kunde man skönja en återgång till det klassiska Kent med långa episka låtar och utan en lika framträdande electronica-ljudbild som gruppen haft en förkärlek för de senaste åren. Electronican finns kvar på "Jag Är Inte Rädd För Mörkret", men den är inte lika uppenbar så på den punkten är jag nöjd. En acceptabel symbios har uppnåtts. Sedan tycker jag Jocke Bergs texter ändrats något. Kan inte sätta fingret på vad det är men det känns som att det är fler ord per låt nuförtiden.
Tyvärr så saknas något viktigt på albumet. Det kanske är för mycket begärt att förvänta sig tio stycken mästerverk men om sanningen ska fram så har jag svårt att hitta fem låtar som gör att jag vill återvända till "Jag Är Inte Rädd För Mörkret". Låtarna harvar på, en efter en, och de berör mig väldigt lite eller inte alls. Tack vare att Kent är en av mina favoritgrupper så försöker jag hitta ljusglimtar. De finns men är tyvärr inte tillräckligt många. "999", "Jag Ser Dig" och "Tänd På" gillar jag men annars finns det inget för mig att hitta...

...för tillfället får jag lägga till. Det har otaliga gånger hänt att jag sågat en skiva för att ett halvår senare hylla den. Vissa skivor växer och hos mig växer de väldigt sakta så jag kanske får komma med en dementi i höst?  Men för tillfället är jag besviken.

tisdag 17 april 2012

100 genombra skivor: #18 Comus - First Utterance



Jag har babblat några år om musik på den här bloggen så den här texten har jag lånat från ett tidigare inlägg.

Under några år i början på sjuttiotalet (1971-73) existerade
Comus och under denna tid lyckades de släppa två stycken skivor varav den första, "First Utterance" (1971) i dag anses (av de som känner till den) som ett mästerverk. Så även av mig.

Om man bara lyssnar på musiken så möts man av väldigt fin progressiv folkrock med inslag av akustisk gitarr, fioler och bongotrummor som ibland bryter ut i långa hårdare partier. Vissa paralleller har dragits till
Jethro Tull, vilket inte är helt felaktigt. Det som verkligen sticker ut är texterna som handlar om, för den tiden, mindre vanliga ämnen som bland annat mentalsjukdom ("The Prisoner"), våld ("Drip Drip") och våldtäkt ("Diana", "Song To Comus"). Vill du studera texterna mer noga finns de här.

Jag kom i kontakt med bandet under mina skivbutiksturneér till Stockholm i början på nittiotalet då jag och en kompis spenderade dagar att bläddra genom skivbackar i hopp om att hitta bra musik. På något sätt hittade skivan till min samling och jag har lyssnat mycket på dem genom åren. Någon annan som inspirerats av Comus är
Mikael Åkerfeldt från Opeth som lånat textrader från "Diana" och "Drip Drip".

torsdag 12 april 2012

Kanye West - Mercy

Kanye West släpper ny musik i form av singeln "Mercy". Till min glädje så kör han vidare på det spår som han började med på förra skivan "My Beautiful Dark Twisted Fantasy" där han går utanför hiphop-ramarna och gör vad han känner för. Jag tycker "Mercy" är riktigt bra och ni kan lyssna på den i Spotifyspelaren nedan.

tisdag 10 april 2012

100 genombra skivor: #17 The Sounds - Crossing The Rubicon



"Crossing The Rubicon" (2009) med The Sounds kanske förvånar några av er som följer den här listan men jag gillar skivan helt enkelt så mycket att den helt enkelt måste vara med. För att citera mig själv: Jag kan helt enkelt inte värja mig för alla melodier som bara väller över en när man kört igång plattan, levererade med röst, gitarr och keyboard. Alla låtar håller hög klass, jag gillar till och med den halvknäppa "Beatbox".

torsdag 5 april 2012

Wishbone Ash - Persephone

Jag har lyssnat mycket på Wishbone Ash på sistone. Som vanligt när man går genom en grupps olika skivor hittar man låtar av skiftande kvalitet, men en pärla som jag inte kan få ur min skalle är "Persephone" från skivan "There's The Rub" (1974). Kompgitarren från låten ligger och maler i mitt huvud dygnet runt.
Jag hittade en liveversion från 1976 på YouTube från Cologne.


tisdag 3 april 2012

Melloboat återuppstår?

Var inne på Stefan Dimles Facebooksida och såg följande intressanta svar på frågan om det kommer bli någon mer Melloboat:



Jag var först rädd att det var ett grymt aprilskämt från den gode Dimle, men "igår" som anges i kommentaren är den 2 april så förhoppningsvis är det sant. Bara att hoppas att ett perfekt datum hittas snarast.

fredag 30 mars 2012

100 genombra skivor: #16 Genesis - Nursery Cryme



Eftersom jag är en progkille så blir det ofrånkomligt många progressiva rockalbum på listan. Genesis "Nursery Cryme" är sannerligen ett sådant. Skivan börjar och slutar med två av mina favoritlåtar, "The Musical Box" och "The Fountain Of Salmacis", och däremellan finns fem nästan lika bra stycken. Slående för den här skivan är att när man sitter och lyssnar på den och tänker att "nu blir det inte bättre", så höjs den redan perfekta låten ännu ett snäpp och blir så bra att man knappt vet var man ska ta vägen.

onsdag 28 mars 2012

Turn Off Your Television - Long walk

Ibland så kör man igång en låt som fångar sinnesstämningen som man är i för tillfället. Just idag är det en småkall regnig onsdag i mars. Våren har inte riktigt tagit fart och jag har en ominstallation av jobbdatorn att se fram mot. Med den bakgrunden passar Turn Off Your Televisions låt "Long Walk" perfekt. Jag är säker på att den fungerar i andra sammanhang också men just nu är vi i synk.

tisdag 27 mars 2012

Kent är tillbaka


Idag släpptes videon till Kents singel "999" som är hämtad från nya albumet "Jag Är Inte Rädd För Mörkret" som kommer 25 april.
Till min glädje så har gruppen äntligen övergett electronican och gått tillbaka till det mer klassiska soundet. Jag vet inte om det är inbillning och om hela skivan kommer låta så men jag tycker att musiken låter... gladare. Man är inte van att läsa en sådan beskrivning om Kents musik men kanske är det det som är det nya greppet? Glad musik för lägerledar.


torsdag 22 mars 2012

Lyssna på Tracks och andra radioprogram från åttiotalet

Om man, som jag, växte upp på 80-talet var det i princip omöjligt att undvika att lyssna på Tracks på lördagar. Oavsett om man gillade musiken så satt man där och lyssnade på programmen. Inte så konstigt kanske eftersom man var utsvulten på ungdomskultur och konsumerade allt som bjöds. Men hur lät det då? Tills nu har det bara varit ett bleknande minne men så hittade jag sidan Radiogodis som i sitt arkiv har lagt ut en massa avsnitt av Tracks och andra radioprogram från åttiotalet (Eldorado, Rakt Över Disc, Rockbox för att nämna några).
Jag laddade ner ett avsnitt av Tracks och kände mig faktiskt lite nostalgisk över en tid som var lite enklare (mycket beroende på att man var ett barn). Faktiskt så slutade inte nostalgin där. Radiogodis hemsida är i sig en resa tillbaka till de första hemsnickrade webbsidorna från mitten av nittiotalet. Klicka in så förstår ni vad jag menar.

100 genombra skivor: #15 Yes - Close To The Edge



Jag har ju för bövelen inte tagit med någon skiva med Yes i min uppräkning av skivor som håller från början till slut. Jag får ta och ändra på det genom att lägga till "Close To The Edge" (1972) på listan. Troligen en av den progressiva rockens milstolpar från musikens verkliga guldålder då grupper kunde spela in nästan vad de ville. Tack vare denna korta period i historien har vi fått skivor med en kreativitet som nästan är ofattbar där det visades att man inte behöver hålla sig inom ramarna. Detta är en av dessa skivor.
Jag tänker inte ens ge mig in på att förklara de tre låtarna på skivan mer än att det är prog i sin allra finaste och bästa form som man antingen älskar eller hatar.
Lyssna genast!

torsdag 15 mars 2012

100 genombra skivor: #14 Pugh Rogefeldt - Ja, Dä Ä Dä



Sätt samman en hungrig låtskrivande sångare från Västerås, Pugh Rogefeldt, med två av Sveriges bästa musiker, Georg Wadenius och Janne "Loffe" Carlsson, och du får en svensk klassiker. Jag läste någonstans att "Ja, Dä Ä Dä" (1969) spelades in på ett dygn och omtagningar var förbjudna. Vet inte om det stämmer men det spelar egentligen ingen roll för det är en kreativ explosion som vi bjuds på och i mitt tycke har aldrig Wadenius gitarrspel låtit mer lekande och innovativt än på detta album.
Bara inledningarna till "Små Lätta Moln" och "Jag Sitter Och Gungar" är orsak till att lyssna på skivan. Att sedan resten av låtarna är lika bra gör att "Ja, Dä Ä Dä" platsar på listan av 100 genombra skivor.

tisdag 13 mars 2012

100 genombra skivor: #13 Faith No More - Angel Dust



För att verkligen uppskatta en skiva vill jag att den inte ska spreta allt för mycket samtidigt som den inte ska låta enkelspårigt. En svår balansgång men uppenbarligen så lyckas många med den (annars hade jag inte kunnat räkna upp 100 genombra skivor).
Faith No Mores "Angel Dust" (1992) borde egentligen hamna i den första kategorin för den spretar i högsta grad. Man hittar country and western ("RV"), metal ("Malpractice"), experimentell rock ("Jizzlobber"), för att bara nämna några musikstilar. Men på något sätt ror de ändå projektet i hamn och kryddat med galningen Mike Pattons texter och sitt egna sound så blir slutresultatet ett toppalbum som de tyvärr aldrig klarade av att överträffa.

fredag 9 mars 2012

Kolla på hel konsert med Opeth

Sidan Moshcam har lagt ut en hel konsert med Opeth inspelad i Sydney 16 december förra året. Första och andra låten hittar du nedanför. Hela konserten ser du här.

"The Devil's Orchard":

"I Feel The Dark":


Watch Opeth and other great gigs on Moshcam.

onsdag 7 mars 2012

100 genombra skivor: #12 Opeth - Deliverance



Vi fortsätter med hård musik. Trogna läsare av bloggen vet nog att jag är ett stort fan av svenska Opeth. Gruppen vidareutvecklade i mitt tycke den progressiva rocken genom att kombinera denna genres element med dödsmetallens growl och dubbla baskaggar på ett så bra sätt att till och med den mest idoge growlmotsåndaren (jag) var tvungen att byta sida och omfamna musikstilen. Ett av de album där Opeth verkligen blommade ut är "Deliverance" (2002). I intervjuer så har Mikael Åkerfeldt talat ut om att det inte var en rolig inspelning där allt strulade och underförstått så är det inte hans favoritplatta men jag håller inte med utan tycker att det är en av deras bästa.
Inte en ton är dålig på "
Deliverance" och den innehåller två av bandets absoluta höjdpunkter: titelspåret och "Master's Apprentices".