tisdag 29 maj 2012

100 genombra skivor: #24 Pearl Jam - No Code


Pearl Jam kategoriseras ofta som ett grungeband men om man ser till de flesta skivor de släppt så skulle jag vilja kalla musiken de spelar rock helt enkelt. Under några år på nittiotalet så verkade det som att gruppen inte kunde göra några fel. Kronan på verket är nog ändå "No Code" (1996) som med sin kompott av lugna låtar och hårdare tongångar resulterar i en riktig toppskiva. Personligen tycker jag att Pearl Jam blommar ut i de lugnare sångerna, exempelvis "In My Tree" och "Present Tense", där Eddie Vedders röst verkligen kommer till sin rätt.

onsdag 23 maj 2012

100 genombra skivor: #23 Blackfield - Blackfield II


Mångsysslaren Steven Wilsons mest poporienterade projekt Blackfield är ett samarbete med en av Israels största rockartister Aviv Geffen. Och ett väldigt lyckat sådant kan tilläggas. Till skillnad från andra grupper som Wilson är involverad i så rör sig låtarna i Blackfield i välkänt vers-refräng-land och på skivan "Blackfield II" (2007) lyckas de extra bra med det. Låtarna är skrivna av både Geffen och Wilson och de delar även på sången vilket gör skivan mer dynamisk. Jag råder i vanlig ordning att lyssna på hela plattan men ska du bara välja en låt så är det den magnifika "1,000 People" som jag rekommenderar.

tisdag 15 maj 2012

100 genombra skivor: #22 Rainbow - Ritchie Blackmore's Rainbow



Ritchie Blackmore lämnade Deep Purple då han var missnöjd med den inriktning musiken tagit på plattan "Stormbringer" för att starta gruppen Rainbow. Första skivan heter blygsamt "Ritchie Blackmore's Rainbow" (1975) och med en sådan titel är det inte mycket snack om vem som styr bandet. Ritchie gjorde genidraget att anlita Ronnie James Dio som sångare och med sin egna gitarrförmåga var det nästan förutbestämt att något stort skulle bli resultatet av samarbetet. Med nio stycken gedigna låtar av varierande karaktär med "The Temple Of The King" som kronan på verket blir facit inget annat än att "Ritchie Blackmore's Rainbow" är ett toppalbum.

torsdag 10 maj 2012

Storm Corrosion, lovande parantes


Förväntan kan ställa till det. När jag först hörde om Storm Corrosion, samarbetet mellan Steven Wilson och Mikael Åkerfeldt, så hoppades jag på ett mästerverk där deras största stunder i tidigare karriärer sammanfogades till något utöver det vanliga. Wilson och Åkerfeldt visste med största sannolikhet att det skulle bli väldigt svårt att uppnå det resultatet så från första början så drog de ner förväntningarna genom att säga att det inte låter som någon av dem tidigare gjort. Med andra ord: förvänta er inget Porcupine Opeth. Detta må vara hänt, jag är för experiment och att artister ska få göra som de vill och ibland lyckas det väldigt väl så någonstans så fanns hoppet där.

Hur låter då den självbetitlade plattan? Den börjar verkligen lovande med låtarna "Drag Ropes" och "Storm Corrosion" där stämningen för skivan sätts: lugna akustiska partier och knasiga infall med en mörk ljudbild som sakta bygger upp skivan till ett storslaget cresendo. Och där har vi mitt problem med albumet; den stora finalen kommer aldrig. Genom hela albumet lovar den om att snart kommer förlösningen, men den uteblir. Jag tror att "Storm Corrosion" är precis som Steven och Mikael vill ha den men för mig så räcker det inte hela vägen.
Det är en bra skiva som förtjänar att lyssnas på ibland men för mig så blir det inte mer än en parantes.

tisdag 8 maj 2012

100 genombra skivor: #21 Magnus Uggla - Om Bobbo Viking


Magnus Uggla har varit bra en gång i tiden. Oturligt nog så är det väldigt länge sedan och som bäst var han på sin debutskiva "Om Bobbo Viking" (1975). Därefter har det sakta men säkert gått neråt i kvalitet så jag kan nog nästan lova att det här är den enda skivan med Uggla på min lista. Tråkigt men sant.
På den här tiden var Magnus tydligt influerad av den engelska glam-rocken och då främst kanske David Bowie. Men han tog den musikstilen, ändrade språket till svenska och gjorde något eget av det. Även lite progressiv rock har smugit sig in i "Riddarna Av Mörkret". Tack vare de starka låtarna, där "Hallå" och "Okänd Värld" är de klarast lysande stjärnorna, så blev resultatet riktigt bra. 

torsdag 3 maj 2012

100 genombra skivor: #20 King Crimson - Lizard


I och med lanseringen av Spotify har jag blivit rätt bekväm i mitt val av vad jag ska lyssna på. Ofta så kör man igång något som finns i deras arkiv av ren lathet. Ska jag behöva gå hela vägen ner i källaren för att hämta en cd? Måste jag leta fram den portabla hårddisken med alla gamla mp3:or i taskig kvalitet? Usch vad jobbigt, då lyssnar jag på något annat i stället.
King Crimson har på grund av detta fallit mellan stolarna då de inte återfinns på Spotify. Därför var det extra roligt att återupptäcka deras album "Lizard" (1970) som mer än väl platsar på den här listan.
Att ge sig på att beskriva King Crimsons musik på denna platta kan vara ett vanskligt projekt då den innehåller dissonanser, vackra melodier, oangenäma melodier, jazz och otaliga infall som bandets härförare Robert Fripp kokat ihop till en underbar proggryta som jag råder dig att lyssna på från början till slut.