tisdag 25 september 2012

100 genombra skivor: #41 Blind Melon - Soup


Blind Melons korta storhetstid under 1990-talet tog abrupt slut när sångaren Shannon Hoon hittades död i gruppens turnébuss bara några veckor efter deras andra skiva "Soup" (1995) släppts. Denna korta brinntid i rampljuset har i viss mån lett till att Blind Melon ses som ett one-hit-wonder i och med singeln "No Rain" som släpptes 1992. Lyssnar man på "Soup" så får man snabbt revidera detta. Albumet är en väldigt angenäm upplevelse där Shannens unika röst samspelar med bandets psykedeliskt amerikanska alternativa rock. Egentligen är det inte så mycket som man behöver analysera, skivan innehåller 14 topplåtar med "2 X 4" och "Mouthful Of Cavities" som står ut lite extra mycket.

fredag 21 september 2012

100 genombra skivor: #40 Perssons Pack - Kärlek Och Dynamit


Det första som slår mig när jag letar information om Perssons Packs debutskiva "Kärlek Och Dynamit" (1989) är att den inte är helt lättillgänglig. Och då menar jag inte musikaliskt utan fysiskt; den finns inte att köpa på någon av de nätskivbutiker jag kollat på. Det enda jag vid skrivtillfället hittade var ett begagnat exemplar på Tradera. Ej heller finns den i digital form, den lyser med sin frånvaro på Spotify, Wimp och Grooveshark. Någon enstaka låt finns här och var men inte hela skivan. I dessa tider av omedelbar tillfredsställelse är man inte van att det man söker inte finns nära till hands.
Detta kan vara lite synd då plattan absolut inte får glömmas bort. Alla låtar är i mina öron klassiker och ingen kan på svenska beskriva hopplöshet, olycklig kärlek och småstadsmörker som gruppens rorsman Per Persson. Hans formuleringar är helt unika och när de sjungs med en bred bollnäsdialekt och vemodig musik är det svårt att inte hänföras.

onsdag 19 september 2012

100 genombra skivor: #39 Camel - Moonmadness


Ännu en progskiva på listan. Tar de aldrig slut? Jag är rädd att det blir en övervikt av den musikstilen när mina favoritskivor nu radas upp. 
Hur som helst, känslan man får när man lyssnar på "Moonmadness" (1976) med Camel är att de satt sig vid sina instrument och kommit överens om att spela in ett mästerverk och därefter gjort detta. Det låter så enkelt samtidigt som det låter svårt. Melodierna och slingorna på albumet är tätt sammanflätade på ett så självklart sätt att det aldrig blir tråkigt. Få grupper, om ens någon, klarar av det lika bra som Camel.

tisdag 18 september 2012

Splash i Norge 1973

I somras fick jag äntligen se det mytomspunna söderhamnsbandet Splash spela live. Skoj att se att så många av gruppmedlemmarna som blivit musiklärare men det är inte så konstigt för de kunde verkligen spela. Ni kan spana in det själva i den här liveupptagningen från Norge (Holmenkollen om jag inte misstar mig) från 1973. Vet tyvärr inte vilka låtar som spelas.

måndag 17 september 2012

100 genombra skivor: #38 Wolverine - The Window Purpose


Det ska erkännas att jag sällan lyssnar på progressiv metal men när jag gör så är det Wolverine som hamnar i skivspelaren (eller snarare hårddisken nuförtiden). Det är ett lustigt sammanträffande att ett av de få band som jag uppskattar i genren kommer från samma stad som mig (Söderhamn). 
Jag följde med en kompis på releasefesten för gruppens tredje skiva "Still" (2006) och blev mäkta imponerad av bandet så jag köpte alla deras skivor på ett bräde. Guldklimpen av dessa visade sig vara debutfullängdaren "The Window Purpose" (2001). Grabbarna i bandet är fullfjädrade musiker och lyckas utomordentligt att processa ner alla sina influenser till en riktigt trivsam skiva där taktbyten, gitarrsolon och hög sång återfinnes. Låtarna "My Room" och "His Cold Touch" är plattans absoluta höjdpunkter.

onsdag 12 september 2012

100 genombra skivor: #37 Slipknot - Vol. 3: (The Subliminal Verses)


Vad nu? Slipknot!? Hur kan du gilla de fjantarna med sina fåniga masker? Det är bara image och kan inte spela.
Ja, deras image är kanske plankad rakt av från Kiss men mitt motto lyder: är det bra så är det bra. Och "Vol. 3: (The Subliminal Verses)" (2004) är bra. Musiken böljar från mjukt i "Vermillion Pt. 2" till hårt i... ja i princip alla andra låtar. I mina öron blir inte Slipknot bättre än på det här albumet och ska du bara lyssna på en låt från det så rekommenderar jag "The Blister Exists" men skivan är bra från början till slut.

torsdag 6 september 2012

100 genombra skivor: #36 Kaipa - Kaipa


Är Kaipas självbetitlade debutskiva från 1975 prog med ett "g" eller progg med två "g"? Musiken är definitivt prog, inspirerad av Yes och Genesis, medan texterna följer tidsandan och är mer åt det proggiga hållet. Inget ont i det dock. Jag gillar texterna och kan inte riktigt påminna mig om något annat band som lyckats sammanfläta de två stilarna på så bra sätt som på den här skivan. Ett mästerverk.