onsdag 24 oktober 2012

100 genombra skivor: #45 Marillion - Script For A Jester's Tear


I slutet av sjuttiotalet så hade i princip alla progressiva rockgrupper antingen lagt av eller ändrat stil till en mer topplisteinriktat sound, Yes och Genesis är de främsta exemplen på detta. Det fanns bara ett band som trotsade strömmen och axlade progmanteln under åttitalet och spelade gammal hederlig prog och det var Marillion. Deras debutskiva "Script For A Jester's Tear" (1983) är ett mästerverk både musikaliskt och inte minst textmässigt. Sångaren och textförfattaren Fish har en förmåga att få till de mest otroliga formuleringar. Just detta album är del ett i en trilogi som behandlar Fish skilsmässa.

onsdag 17 oktober 2012

100 genombra skivor: #44 Santana - Caravanserai


Carlos Santanas musik har alltid varit ett sammelsurium av rock, jazz och salsa. Ibland har han lutat mer åt det poppiga och kommersiella hållet men på "Caravanserai" (1972) är det den jazziga ådran som dominerar. Med en sund dos av experimentlusta och skickliga musiker så får Santana till ett hejdundrande album som inte dippar någonstans.

onsdag 3 oktober 2012

100 genombra skivor: #43 The Pax Cecilia - Blessed Are The Bonds


Man kan knappt sätta på radion innan man översköljs av post metal med pianoinslag nuförtiden. Ska det fortsätta så här riskerar genren att bli urvattnad. Nej, just det, jag råkade se världen ur ett inverterat perspektiv. Musiken som amerikanska The Pax Cecilia spelar är inte direkt mainstream men bra likväl. "Blessed Are The Bonds" (2007) blandar på ett förträffligt sätt, som jag skrev, piano och post metal. Man vaggas in i en lugn behaglig sinnesstämning för att i nästa sekund kastas in i ett ursinnigt känsloexplosion. Bandet är okänt för den stora massan men skivan är väl värd en lyssning då det är kvalitet från början till slut.

tisdag 2 oktober 2012

100 genombra skivor: #42 Gojira - The Way Of All Flesh


När i princip andra dödsmetallgrupper sjunger om blod, död och fan och hans moster sticker franska Gojira ut genom att sjunga om miljöfrågor. På skivan "The Way Of All Flesh" (2008) är taktbyte mer regel än undantag. Musiken böljar från lugnt till stenhårt och man känner sig som att man åkt ett varv i en bergochdalbana när de sista tonerna tonar ut.