onsdag 24 oktober 2012

100 genombra skivor: #45 Marillion - Script For A Jester's Tear


I slutet av sjuttiotalet så hade i princip alla progressiva rockgrupper antingen lagt av eller ändrat stil till en mer topplisteinriktat sound, Yes och Genesis är de främsta exemplen på detta. Det fanns bara ett band som trotsade strömmen och axlade progmanteln under åttitalet och spelade gammal hederlig prog och det var Marillion. Deras debutskiva "Script For A Jester's Tear" (1983) är ett mästerverk både musikaliskt och inte minst textmässigt. Sångaren och textförfattaren Fish har en förmåga att få till de mest otroliga formuleringar. Just detta album är del ett i en trilogi som behandlar Fish skilsmässa.

4 kommentarer:

  1. Den här köpte jag 1983. Den var bra då och den är fortfarande bra. Jag ska erkänna att jag inte har lyssnat på Marillion sedan Fish hoppade av, så jag har dålig koll på hur de låter nu.

    SvaraRadera
  2. Intresset för Marillion svalnade även för mig när Fish slutade.

    SvaraRadera
  3. Jag håller med om att de första 4 skivorna med Fish är de bästa men det finns bra skivor även efter att Fish lämnade bandet. Om ni är nyfikna så börja med följande skivor: "Marbles" (2004), Brave (1994) och senaste som kom nyligen "Sounds That Can't Be Made"

    SvaraRadera
  4. Efter att ha konsulterat Spotify så kan jag konstatera att jag är ägare till "Seasons End". Om jag kommer ihåg saken rätt så var anledningen till inköpet att det var den första med nya sångaren. Det finns en del bra låtar på den men den gav inget bestående intryck och intresset svalnade. Angående "Marbles", "Brave" & "Sounds That Can't Be Made" så är det lite för lugnt och utslätat för min smak. (Men man kanske måste ge det lite tid och några fler genomlyssningar innan man förkastar det). Jag fick iallafall se Marillion + Fish live två gånger under 80-talet (Eriksdalshallen -85 och Hovet -87). Det var riktigt bra båda gångerna.

    SvaraRadera