skip to main |
skip to sidebar
Baron Bane är ett förhållandevis okänd grupp från Gävle som i mitt tycke förtjänar en större publik. Musiken har en keyboardbaserad ljudbild som toppas av starka melodier levererade av den fantastiska sångerskan Ida Long. Den absoluta höjdpunkten på "LPTO" (2011) är "My Slow World" men alla låtarna på plattan håller mycket hög klass och helhetsupplevelsen är till full belåtenhet.
Høst var en norsk grupp som spelade musik i gränslandet mellan hårdrock och progressiv rock. Mycket inspirerade av den svenska gruppen November, både musikaliskt och det faktum att de sjöng på sitt eget språk istället för engelska. Så på Høsts debutalbum "På Sterke Vinger" (1974) är all sång på norska. Detta är absolut inget att avskräckas av utan det passar alldeles utmärkt till den av melodier proppfulla musiken. Ska man välja ut några låtar som står ut från detta helgjutna verk så blir det "I Ly Av Mørket" och titelspåret "På Sterke Vinger".
För att vara snäll mot min sambo följde jag med henne till en konsert med någon som kallade sig Tingsek. Jag hade aldrig hört talat om personen, med förnamnet Magnus, men blev mäkta imponerad av honom och hans band. Mäkta imponerad blev jag även av skivan "World Of Its Own" (2006) som införskaffades därefter. Tingsek spelar en en skön popsoul kryddat med precis lagom mängd utsvävningar åt alla de håll. Bäst lyckas han faktiskt i covern av Depeche Modes "Shaking The Disease" som han lyckas göra till sin egen. De andra låtarna är dock inte långt efter utan är så bra att albumet kvalar in på min lista.
Vi har en legendarisk grupp, The Who. Vi har en legendarisk skiva, "Who's Next" (1971). Vi har nio utomordentliga låtar där "Baba O'Riley" och "Behind Blue Eyes" är extra strålande. Nog sagt egentligen.
Inlägg
