måndag 7 januari 2013

Opeth på Södra Teatern 121204

Kom just på att jag varit på konsert som jag inte rapporterat om här på bloggen. Däremot har ni som bor i Söderhamn kunnat läsa vad jag tyckte om Opeth på Södra Teatern förra månaden. Detta i gratismagasinet Ambassadören. Här är texten.

----------


Södra Teatern i Stockholm byggdes i mitten av artonhundratalet och där har många av våra största skådespelare spelat genom åren. Inredningen är gammeldags med keruber hängande i taket och man känner teaterhistoriens vingslag när man går in genom dörrarna. Så vad har då gruppen Opeth, som gjort sig kända för avgrundsdjupt growl och udda taktbyten, där att göra? Faktum är att bandet på senare tid lagt mindre energi på den hårda metal som varit deras signum och lugnat ner sig avsevärt. Så mycket att de provar på att framföra sina lugna låtar, för sådana finns det också, på en delvis akustisk konsert.

Konserten inleds med titelspåret från senaste skivan ”Heritage”. Låten är mer eller mindre en hyllning till söderhamnssonen Jan Johansson. Därefter blandas det och ges från denna skiva och tidigare produktioner. Bland annat spelas en omgjord version av den normalt blytunga ”Demon Of The Fall” som nog fick några att höja på ögonbrynen. Två stycken covers letade sig också in i spellistan. Hansson de Wolfe UnitedsVar Kommer Barnen In” och Black SabbathsSolitude”. De som sett Opeth tidigare vet också att halva upplevelsen är sångaren och frontmannen Mikael Åkerfeldts mellansnack. Vi blir inte besvikna på den punkten den här kvällen. Kanske gjorde omgivningen och de lugna låtarna att han blev extra avslappnad för han skämtade och berättade långa anekdoter mellan låtarna. Kvällen avslutades utan extranummer vilket inte tillhör vanligheterna och vi i publiken visste inte om vi skulle fortsätta applådera eller gå hem.

Jag har sett Opeth ett antal gånger förut och även fast de är skickliga musiker och jag gillar musiken så kan det bli för mycket av det goda om man ser en grupp med alltför täta intervaller. Jag hade därför tänkt hoppa över den här turnén men när detta akustiska upplägg presenterades var jag tvungen att ge det en chans. Ett av problemen som jag såg var att mycket av gruppens musik handlar om dynamiken mellan det extremt hårda och det lugna. Hur fungerar det om man plockar bort den ena faktorn? Mycket bra faktiskt. Vissa av låtarna hamnade i ny dager när de spelades med akustisk gitarr och Mikael Åkerfeldts röst kom mer till sin rätt utan en vägg av distorsion och dubbla baskaggar. Med detta sagt så ser jag konserten mer som ett lyckat experiment och tycker nog att bandet framledes ändå ska hålla sig till sin vanliga mix av hårt och mjukt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar