tisdag 12 mars 2013

100 genombra skivor: #68 Morte Macabre - Symphonic Holocaust



Någon gång för mer än femton år sedan bestämde sig Stefan Dimle och Reine Fiske från Landberk och Niclas Berg (numera Barker) och Peter Nordins från Anekdoten att spela in sina favoritskräckfilmslåtar och progrocka till dem lite. Inte för att det behövdes så mycket för dessa gamla låtar, hämtade från filmer som "Rosemary's Baby" och "Cannibal Holocaust", har rätt mycket gemensamt med både Anekdoten och Landberk i original. I alla fall så blev resultatet skivan "Symphonic Holocaust" (1998) som är en riktigt trevlig lyssning även om jag måste erkänna att jag inte lyssnat så mycket på den på senare år. Därför är det extra roligt att återupptäcka låtar som "Apoteosi Del Mistero" och framförallt skivans absoluta höjdpunkt, det egenkomponerade titelspåret som är en nästan arton minuter lång progexplosion.
Riktigt bra och annorlunda.

fredag 8 mars 2013

100 genombra skivor: #67 Rick Wakeman - The Six Wives Of Henry VIII


Musikkritiker brukar generellt ha en sval inställning till progressiv rock. De brukar bland annat klanka ner på konceptalbum, ekvilibrism och spektakulära shower. Låt mig då presentera klaviaturisten från Yes, Rick Wakeman, och hans album "The Six Wives Of Henry VIII" (1973) där låtarna heter som den engelske kungen Henrik VIII:s fruar som han betade av för att få en manlig arvinge. Wakeman, som när han uppträdde gillar att ha en glittrig slängkappa, släppte skivan medan han fortfarande var medlem i Yes och vissa av gruppens medlemmar spelar även med i några av låtarna. Detta gör att musiken här och var påminner rätt mycket om Yes, fast mer klaviaturbaserat. Risken, som alltid, är att det blir enahanda men detta avvärjs dels genom att det är mycket bra låtar och dels genom att Rick fläskar på med alla möjliga instrument: det spelas piano, mellotron, kyrkorgel, harpsichord och minimoog. Den sistnämnda är omöjlig att inte luftspela i "Jane Seymour".

fredag 1 mars 2013

100 genombra skivor: #66 The Prodigy - Music For The Jilted Generation


Dansmusikkännare kanske inte håller med mig om att The Prodigys "Music For The Jilted Generation" (1994) är något att hänga i julgranen. För mig så är det dock en utomordentlig mix av medryckande refränger, minimalism, Roland TB-303 och diverse andra syntar som var heta för nästan 20 år sedan. Skivan är också intressant som ett tidsdokument inom den elektroniska musiken som sträcker sig från pionjärerna Kraftwerk och Tangerine Dream till dagens dansmusik, vilka de månde vara. "No Good (Start The Dance)" är nog för övrigt troligen den bästa danslåt som jag svängt mina lurviga till.