skip to main |
skip to sidebar
Av någon anledning höjer man på ögonbrynet och blir aningen skeptisk när man hör att en skiva är filmmusik. Egentligen finns det ingen anledning till detta och ett lysande exempel är Airs "The Virgin Suicides" (2000) som är just musik till Sofia Coppolas film med samma namn.
Airs musik låter som en modern, mer elektronisk variant, av Pink Floyd med en härlig ljudbild som jag inte kan få nog av. "The Virgin Suicides" är en blandning av lysande poplåtar, exempelvis "Playground Love", och ljudmattor mer anpassade till filmen, som "Dark Messages", och tillsammans bildar de en utomordentlig helhet.
Filmen är okej men långt från lika bra som Sofia Coppolas efterföljande film: mästerverket "Lost In Translation".
Genesis gitarrist Steve Hackett bestämde sig att pröva sina vingar och till sin hjälp tog han bland annat sina bandmedlemmar Phil Collins och Mike Rutherford. Resultatet blev den genesisdoftande "Voyage Of The Acolyte" (1975). Det verkar dock som att Steve hade ett överflöd av idéer för varje låt svämmar över av infall och gitarrslingor. Turligt nog smaksamt orkestrerat så slutprodukten innehåller många guldkorn vilket gör att den platsar på min lista.
Helt oväntat, åratal från deras storhetstid i mitten på nittiotalet så släpper The Smashing Pumpkins plattan "Oceania" (2011) som visar sig vara en riktig pärla. Låt efter låt håller riktigt hög kvalitet och hux flux är skivan slut och jag vill genast spela den igen. Musiken är otvivelaktigt The Smashing Pumpkins men gruppens ledare och ende kvarvarande orginalmedlem Billy Corgan har låtit musiken utvecklas, dels till ett modernare sound samtidigt som han blandar in lite sjuttiotalskrydda med bland annat minimoog. Troligtvis har du, liksom jag, missat den här skivan. Åtgärda det genom att lyssna på den.
Dave Grohl, Foo Fighters frontman, har lyckats med vad få andra gjort. Efter det att Nirvana, av kända orsaker, slutade spela så lämnade Grohl trumsetet och tog sig an gitarr och sång och lyckas få en lång karriär. Detta hade inte lyckats om inte det hade funnits bra låtar och dessa finns det många av på "The Colour And The Shape" (1997). I grunden är det ösiga och lugna rocklåtar skruvade till något som fångar min och många andras nyfikenhet. Min favorit är "Everlong".
Du kanske inte har hört talas om Rara.com men kort sammanfattat är det en webbaserad musikstreamingtjänst där faktiskt Pink Floyds alla album återfinns. Just det, en till oerhörd fördel, nämligen en publik spellista signerad undertecknad. Jag blev tillfrågad om jag kunde snickra ihop en lista vilket jag gjorde. Resultatet blev en genreöverskridande historia som hittas här.
Inlägg
