torsdag 29 augusti 2013

100 genombra skivor: #84 Van Der Graaf Generator - H To He, Who Am The Only One


Med risk för att låta som en hackig skiva kommer här ännu en progressiv rockplatta från musikens guldålder. Turen har kommit till Van Der Graaf Generator och deras "H To He, Who Am The Only One" (1970). Bandets frontperson Peter Hammill har skrivit ett gäng långa låtar som på ett förtjänstfullt sätt blandar melodiska element, dissonanser och taktbyten. Ännu en dimension till musiken ges tack vare Hammills snillrika texter.

onsdag 21 augusti 2013

100 genombra skivor: #83 Edge Of Sanity - Crimson


"Crimson" (1996) beskrivs bäst som att alla Edge Of Sanitys, och främst då frontmannen Dan Swanö, musikinfluenser, allt från dödsmetall till The Cure via en stor dos progressiv rock, nerhälld i en 40 minuter lång låt a la Mike Oldfields "Tubular Bells". Stora likheter finns med Opeths första två plattor och man kan nog ana att Mikael Åkerfeldt inspirerats av albumet. Inte så konstigt då Åkerfeldt hjälper till med sång och spelar lite gitarr på skivan. Som alla mastodontverk tar det ett tag innan man får grepp om låten/skivan men när den väl sätter sig förstår jag att uppskatta "Crimson" till fullo.

tisdag 13 augusti 2013

100 genombra skivor: #82 The Beatles - Magical Mystery Tour


The Beatles. Låt oss diskutera The Beatles. Jag är fullt medveten om deras roll inom musikhistorien och hur de utvidgade sättet att göra musik på för all framtid, men personligen har jag aldrig fastnat för dem. Visst tycker jag att exempelvis "Yesterday" är ett riktigt guldkorn men på varje skiva återfinns en handfull låtar som drar ner slutbetyget så pass att jag inte ids lägga ner energi för att sätta mig in i musiken. Ändå återfinns en skiva med bandet på min lista och för att komplicera det ytterligare så är det en hybrid av samlingsskiva och filmmusik. Men "Magical Mystery Tour" (1967) är upptagen som studioskiva i bandets diskografi och kvalar därmed in på in uppräkning. Och tur är väl det för det är toppklass på låtarna från början till slut på en skiva som pendlar mellan utflippat och excellent poplåtssnickeri.